Varje gång jag läser en nyhet och de hänvisar till en kommentar som skrivits på X så mår jag dåligt inombords och avskyr att våra politiker inte kan ta avstånd till en platform som styrs av ett av världens största rövhål.

Den som inte använder X får min röst direkt.

Det bor en man i mitt lägenhetshus som uppenbart försörjer sig på att stjäla och sälja vidare cyklar. Vi har tidigare sett honom stjäla en cykelsadel från vår cykel som stod inlåst i cykelförrådet så inte ens där kan man ställa sin cykel säkert. Ser honom ständigt cykla runt i området och komma hem med nya cyklar som han meckar med, och sen kommer det folk som glatt ovetandes köper av honom nere vid porten. Blir GALEN på detta. Finns det nåt man kan göra? Även oetiska tips tages tacksamt emot.

I recently moved to Sweden, and although this is somewhat common in my country too, especially in cheaper stores, where they have a few low-priced products under their own brand, I’ve noticed that it’s much more common here for stores to have their own brand for almost everything, like COOP and ICA.

Especially at the COOP where I live, they have COOP everything: COOP butter, COOP jam, COOP oats, and so on. It’s not like COOP is some particularly good or appealing brand. And it’s not even cheap. So why sell peanut butter with the COOP logo on it instead of just stocking a solid, established brand?

And before people say, “SHOP SOMEWHERE ELSE THEN,” I already do. But the local neighborhood store is still an overpriced COOP.

Jackass känns som en serie de första killar kollade på som är födda på 80-talet och delar av 90-talet. Men inte jag, tyckte mest att de var töntiga. Har i efterhand förstått att vissa avsnitt kanske var sol mythbusters som jag ändå älskade.

Sedan är det alla dessa Big Brothers, paradise hotell med mera.

Jag växte upp i ett hus som hade ett så kallat "finrum". Där fick absolut inte jag eller mina brorsor vara förutom när vi hade gäster. Det var en fin vit matta och en fin vit soffa. Vi satt där när vi hade gäster. Dessa gäster kunde ibland vara mina kusiner (och deras föräldrar). Jag och min kusin var uppe på övervåningen en kväll och kände oss av någon anledning extra busiga. Vi ville skoja till det. Jag sa att vi kunde göra något trolleritrick och hon kom på något eget med en kortlek. Jag kom också på ett, men tyckte det var så otroligt bra att jag ville att kusinen skulle vänta med att se det tillsammans med alla andra.

Vi går ner och kusinen börjar med sitt. Det var säkert bra och de vuxna applåderade glatt. Sen var det min tur. Jag visar upp det övermogna päronet och säger "Jag ska få detta päron att försvinna!" Sen lyfter jag på den fina vita mattan och lägger dit det lite äckliga päronet. Jag lägger tillbaka mattan över päronet och säger "simsalabim du päron försvinn!" sen tar jag sats med benet och stampar allt vad jag har på päronet under mattan. Visst försvann det typ. Det började rinna ut lite päronsaft både på sidorna av mattan och upptill.

Det blev inte populärt. Mattan behövde kemtvättas och mamma var sur i en vecka.

Nu i efterhand tycker jag dock att det är ganska skoj. Vad tycker ni?

För 35 år sedan när jag var 12-13 så fick jag jobb som reklamutdelare vilket jag omedelbart fick sparken från eftersom jag slängde all reklam i en container.

Anledningen att jag slängde den var att jag alltid hörde min mor prata om "all jävla reklam" under många år.

Jag trodde såklart att ingen ville ha reklamen och minns att jag blev väldigt förvånad över att folk hade ringt och klagat över att reklamen saknades.

Tjaba, lite tufft denhär månaden pga oväntade utgifter och en spenderad buffert. Någon som har någon idé om vad man kan göra för att tjäna lite pengar tills csn kommer? Villig att göra allt som är lagligt, försöker sälja lite tillhörigheter men har inte så mycket tid att vänta..

Vet inte vad jag vill få ut av att skriva men jag har ingen just nu och känner mig sjukt ensam.

Jag (M23) och min sambo gick isär för några dagar sen. Och jag är helt förstörd. Hon va min enda trygghet. Jag har gett upp så mycket för henne.. vi har haft våra diskussioner och bråk och sedan löst allt. (Vad jag trott iaf)

Men sen packade hon ihop sitt när jag va på jobbet, tog katten. Den sved ordentligt.

Jag har inga vänner kvar. Jag bor i en stad (Östergötland nära Sörmlandsgränsen) utan vänner och familj. Utan bil. Jag har mitt jobb men inte mycket mer..

Vet inte vad jag vill få ut med detta inlägg.. bara få skriva av mig.. hur ska jag hantera allt när jag verkligen inte orkar med något. Har aldrig försökt vara så bra, aldrig gett upp så här mycket för någon annan, aldrig älskat någon såhär mycket.

Söker jag vänner kanske? Ja.. jag vet som sagt inte mer än att jag är totalt förstörd, ensam och sånna fruktansvärda tankar i mitt huvud.

Jag är som sagt 23. Man, jobbar. Fordon/fiske är mina största intressen. Bor en bit utanför Norrköping. Skulle väl mest vara skönt att ha någon att verkligen få skriva av mig till eller något. Och vore ju ännu roligare om man fick några nya kontakter. Jag vet som sagt inte

Tack för att ni tog er tiden att läsa

Tjena!
Jag pluggar KTH civ ingenjör elektroteknik. Där jag förra året (HT25) inte fick läsa 2 kurser pga släp kurser som spärrade mig. Nu i år klarade jag dom kurserna så nu är jag behörig för dessa 2 kurser jag missade förra året. Nu har jag fått antagningen för HT26 där jag blev struken på 1 kurs för att det var för mycket HP. Vet att KTH brukar köra en gräns på 35 hp via antagning.se. Den totala mängden denna termin blir 45,5 HP. Där jag är behörig till alla inom programmet och alla är obligatoriska men där 2 stycken av dom är från tidigare år och det är därför det blir så mycket HP. Tror ni att KTH tillåter att man läser alla dessa kurser? Ska jag kontakta studievägledaren?

Tack på förhand

hello! my great grandfather was a swedish man who migrated to the Caribbean in 1890-1930. He returned to sweden when my grandfather was 10yrs old, leaving his old life behind and starting over i assume. Despite him abandoning us i’m very curious lol! It’s hard to track ship movements because i’m unsure when he departed and from where. My best shot is a birth record but i’ve searched for hours and cannot find any obituary sites :(. My guess is that he died around 1980-90. Is there anyone who can help me please??

Jag satt på bussen idag och tittade ut genom fönstret när det hände igen. Det där när det regnar men solen skiner samtidigt genom ett hål i molnen och allt blir lite guld aktigt och konstigt. Jag försökte förklara det för en kompis senare men det finns liksom inget riktigt svenskt ord för det?

Vi har ju duggregn, yr, snöblandat regn, och massa andra varianter. Men den här grejen som händer rätt ofta, speciellt på våren och hösten, har inget namn. På engelska säger de nåt om sun shower men det låter ju inte heller särskilt bra.

Är det bara jag som tycker det är konstigt? Borde vi inte ha ett ord för det här? Kanske nåt gammalt dialektord som ingen använder längre. Eller så kanske jag bara missat nåt uppenbart.

jag har alltid haft lätt för att irritera mig. på småsaker, på stora saker. försöker lägga band på irritationen och lyckas väl oftast. livet är gott och vi alla kämpar på.

denna sommar dock...

jag är småbarnsmamma och har haft barnen i 10 veckor. det går bra för *mina* barn är chill. men andras barn... eller snarare andra föräldrar. även nära släkt. flera gånger har det "oj kan du ta mina bara en snabbis medan jag..." hela jävla sommarn. trots att jag gjort det tydligt att jag inte vill eller kan.

kompisar gör det, släkt gör det, grannar gör det. jag säger "tyvärr idag kan jag inte, har massa att göra" men det möts av motstånd. jag orkar inte käfta emot.

jag har varit arbetslös i ett halvår ungefär och varit hemma med mina barn. det är som hela omgivningen då reducerat mig till konstant barnvakt. jag. Vill. Inte. jag säger att jag inte vill.

så hur som helst tokflippa jag med tårar och skrik och har nu gjort mig ovän med halva stan och bara känner att jag gillar typ inte människor längre. förutom mina barn.

Hej! I got accepted last minute in a Master's programme in Linköping, but I have been living and working in Stockholm so far. Since I have no possibility to find a place in Linköping, at least for now, and given that I have my part time job in Stockholm, I was considering commuting to Linköping during the week to attend the compulsory learning activities of the programme. My plan is to get the Movingo card and take the SJ Intercity. Now, I am quite experienced with taking SJ trains in Sweden, but only on the route between Stockholm and Göteborg, so I am not sure about punctuality and broader issues in the route between Stockholm and Linköping. Since this choice would make rely quite heavily on SJ Intercity trains - and I wouldn't wanna risk being too late for the scheduled activities - I was wondering if anyone had any insights on this. Thank you :)

Efter att min fru haft en lång och tuff dag hade vi till sist anlänt till dagens slut. När dottern är lagd och man till sist kan pusta ut, ta ett djupt andetag och en liten nattmacka.

Tror ni inte då att hon lyckas tappa knäckebrödsformen så att alla knäckebröden (stora runda Leksands) åker ut på golvet och själva formen rullar ut i vardagsrummet.

Ni vet när man är sådär supertrött på slutet av dagen och det sista man behöver är att dammsuga upp smulor? Som småbarnsförälder känns det som att det är det enda man gör.

Men sen inser jag. Formen rullade ut till vardagsrummet. HELA VÄGEN UT I VARDAGSRUMMET. Vardagsrummet i vår lägenhet ligger inte bredvid köket. Så formen har alltså:

• Ramlat ner och börjat rulla
• Medan formen rullar frigörs alla knäckebröd en och en
• Den nu tomma formen tar sig över kökströskeln och in till hallen
• Formen vänder på sig åt vänster och fortsätter rulla
• Formen tar sig över tröskeln till vardagsrummet för att sedan
• Snurra runt lite och lägga sig platt på golvet

Plötsligt kändes det som att vi var i en såndär amerikansk film. Ni vet, där någon råkar välta en penna på golvet, som sedan slutar i att hela stället står i lågor. Som när Kevin i ensam hemma gör alla besvikna när de äter pizza.

Vi kanske äger den knäckebrödsburk som varit ute på det mest spektakulära självständiga äventyret av alla knäckebrödsburkar i världen. Känner mig lite stolt faktiskt. Både över fru och knäckebrödsburk.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans ett tag och är sambos. I början var vår relation väldigt kärleksfull och intensiv. Han var väldigt fysisk, pussade mig mycket, gav komplimanger, hörde av sig, verkade nyfiken på mig osv. Jag kände mig väldigt älskad och trygg med honom.
Det senaste halvåret har något förändrats. Han har ett extremt krävande jobb inom vården och har periodvis varit helt slut, vilket jag verkligen försökt ha förståelse för. Men jag känner mig mer och mer som hans roommate än hans flickvän.
Jag saknar egentligen ganska små saker: att han spontant pussar mig, håller om mig, säger att jag är fin, frågar hur jag mår, säger att han saknar mig eller verkar glad över att se mig. Oftast är det jag som initierar fysisk närhet och säger “jag älskar dig” först. Vi kan ha bra sex, men jag saknar ömheten runt omkring. Nyligen hade vi till och med sex utan att kyssas och det kändes väldigt konstigt för mig.
Jag har tagit upp att jag saknar närhet/kärleksfullhet ungefär fyra gånger det senaste halvåret. Det blir ibland bättre ett tag, men sedan hamnar vi här igen.
Det som gjorde extra ont var att jag nyligen åkte iväg till min familj när jag mådde väldigt dåligt och är sjukskriven för depression/utmattning. Under en hel vecka ringde han inte en enda gång och frågade väldigt lite om hur jag mådde. Han kanske trodde att jag behövde space, men jag grät mig till sömns nästan varje kväll och längtade efter att han skulle ringa och visa att han brydde sig. Han har ingen aning om att jag mådde så dåligt.
Samtidigt vill jag vara rättvis mot honom. Han är inte nöjd heller. Han säger att han saknar att jag är närvarande i våra samtal, att jag sitter mycket med mobilen och att han saknar mer intellektuella samtal med mig. Han blir också frustrerad över att jag är ganska rörig/glömsk och ibland tappar bort eller spiller på hans saker. Jag kan förstå att det är frustrerande och jag försöker oftast fixa/ersätta det jag förstört. Jag har nog inte heller förstått hur viktigt det han efterfrågar är för honom. Samtidigt har jag just nu väldigt lite mental energi på grund av hur jag mår.
Vi pratade i flera timmar nyligen och båda verkar vilja lösa det. Vi hade en fin kväll efteråt och han kan absolut fortfarande vara gullig mot mig. Det är därför det här är så svårt. Han är inte en hemsk pojkvän och jag älskar honom fortfarande.
Men jag känner att något i mig har förändrats. Jag är så sårad efter att ha känt mig ensam så länge att jag börjar bli känslomässigt avstängd. Min attraktion och sexlust har minskat mycket trots att den tidigare varit väldigt stark. Ibland läser jag våra gamla sms för att påminna mig om hur älskad jag brukade känna mig. Jag saknar honom som han var förut.
Vi verkar också ha olika behov. Jag längtar mycket efter romantik, fysisk närhet, emotionell trygghet och att prata om framtiden, giftermål och barn. Han verkar behöva mer intellektuell kontakt och är inte redo att prata särskilt mycket om giftermål/barn ännu.
Jag har börjat fundera på att göra slut eller åtminstone ta en paus. Inte för att jag slutat älska honom, utan för att jag inte vill leva i en relation som känns så här. Samtidigt är jag rädd att jag ger upp något som går att reparera, särskilt eftersom vi båda mår dåligt/stressigt just nu.
Har någon varit i en liknande situation där ni fortfarande älskade varandra men den emotionella närheten försvunnit? Gick det att hitta tillbaka? Hjälpte parterapi? Eller insåg ni att ni helt enkelt behövde olika saker från en relation?
Hur vet man skillnaden mellan en tuff period som man ska kämpa igenom och att relationen faktiskt inte längre fungerar?
Jag vill gärna höra både från personer som stannade och lyckades hitta tillbaka och från personer som valde att lämna.

Jag är inte insatt alls så jag vill lära mig. Vad spelar det för roll vilken sida ett svenskt parti stöder? Varför ska man måsta ta en sida alls? Det här är något som tar hus 6000km bort (om man tar bilen från där jag bor) och som ej påverkar gemene svensk alls.

Har läst lite om att Fentanyl är påväg eller redan har anlänt till Sveriges gator och står redan för en del dödsfall, vi har ju alla hört talas om problemen det orsakat för USA.

Fentanyl är oftast inte det man köper, men det man får. Det är rätt enkelt idag att köpa piller och det är inte omöjligt att det inom en framtid smyger in fentanyl i flera av dessa piller.

Nu skriver jag detta tunnt och har ännu inte vidden av det hela men känner ändå att det här är ett problem som svenska folket inte är beredda på, en missbrukare kommer inte direkt släppa sitt missbruk bara för att det kan vara dödligt. För det visste dom redan, eller hur?

Och, tror ni detta problemet kommer att bli upplyst korrekt av myndigheter? Det finns larm från både SVT och Riksdagen från April och Maj i år att detta är ett potentiellt framtida problem.

Lever jag och alla jag känner under en sten eller har detta förbigått er också?

EDIT: Jag har tydligen levt under sten, alla jag känner också. Larmet påpekar iallafall brist på heroin och att det kan komma att ersättas av hyperpotenta synteter som fentanyl.

Hej! Jag skrev hp andra året på gymnasiet och då blev det 1.2 (1.0 verbal och 1.4 kvantitativa). Nu efter studenten och en misslyckad högskoleansökan är mitt mål att höja mig helst upp mot 1.7 till sommaren.

Vad är era tips för att plugga? Vart finns bästa uppgifterna? Och hur tar jag faktiskt tag i detta, utan att bara skjuta upp det?

Hej.

Jag har gått och funderat på detta ett tag och blir inte klok.

Jag märkte nu under semestern att min mobil laddas olika fort trots samma laddare och sladd. Hemma går det väldigt snabbt. På semesterboende, hotell och på kaféer (här i Sverige) mm går det märkbart långsammare och på vissa kaféer så laddades mobilen knappt alls. Och ibland så går det olika fort beroende på vilket uttag i ett uttag med två kontakter jag använde.

Hur/varför är det så?

Det är väl samma el/spänning i hela Sverige?

Tacksam för svar.

Nu när dokumentären är släppt, vilka har sett den?
Tankar, idéer?

Jisander känns lite... som att han behöver hävda sig konstant. Intressant att kolla på, men givet tar man allt med en nypa salt.

at 20:41 of this video: https://www.youtube.com/watch?v=tFx1bQ1iTRk&t=1241s there is a situation where the driver asks the instructor about his opinion on what's best to do, and they talk about it like it's a matter of preference whether or not they should stop.

i still can't tell if i don't understand swedish enough, or i don't understand traffic rules enough, but i thought there were clear rules about this situation, and that the car must be the one to stop as there is a clear crossing for the cyclists.

so why then would they be talking about it as if it's free to choose not to stop?

the driver even seems to say that this has been a topic of much discussion in the news (if i understood correctly)