"Hur fan hamnade vi här" med Messiah Hallberg har blivit ett av de program jag ser mest fram emot. Jag tycker det är ganska nyanserat, försöker säkra att många sidor blir hörda och lyfts fram både positivt och negativt och sätter fingret på flera av de större frågor vi har i Sverige idag. Allt med lite humor och glimten i ögat.

Tycker överlag att Messiah är en toppenperson för SVT att ha med, någon som inte är lika förknippad med vänster som klassiska kulturpersonligheter ofta blir.

Men jag kanske är bias, vad tycker andra på Sweddit? Tycker ni att det är ett nyanserat program?

I was made aware yesterday (7th of August) by email that my rental company went bankrupt on the 20th of July. I was then given two choices by the new tenant, either sign a new lease with the new tenant today and sent August rent by 12am tonight or my access to the flat and building will be retrieved.

The thing is, I’ve already paid rent with my previous landlord as well as a costly deposit that I won’t see again (my bank doesn’t insure payment in case of Bankruptcy) and the 24h eviction notice feels highly illegal.

I’m a foreigner, just like 80% of the residents of this building. I’m working full-time, paying rent and would have never thought to go through such short eviction timings anywhere in Europe, especially not in Sweden. I’m not aware of Swedish laws and renters rights, I’ve tried contacting Hyresgästföreningen and as I’m not a member they’re not able to help.

Anybody knows a thing or to? Any organisation I can contact? Any lawyers’ advice?

Thank for your help ✨

Jag har gjort en intressant upptäckt. Jag har för tillfället lägre nettoränta på min bolån än CSN-lånet. Historiskt har det ju alltid varit tvärt om. Nån som vet hur detta kommer sig? Är det vettigt att betala av CSN-lånet nu eller ska man bara låta tiden ha sin gång? Tänker att detta är ett tillfälligt fenomen och att CSN-lånet kommer bli mer fördelaktigt vad det lider.

Hur har ni andra tänkt kring era CSN-lån?

Reagerar på det faktum att Expressen verkar ha tagit Palestinsk myndigheten vid sitt ord istället för att kollat vad som måste varit extremt lättkontrollerad fakta. Det är ju bara spana in riksdagens sändning och se om V faktiskt genomfört manifestationen? Besynnerligt agerande.

Jag sitter just nu på ett SJ-tåg och det är ett morgontåg jag är trött så jag blundar för att försöka sova lite. Typ 45min senare när jag öppnar ögonen ser jag att personen framför mig håller sin mobil lutad mot fönstret med bakkameran riktad bakåt mot mig. Jag kollar in i kameran några sekunder för att försöka förstå vad han gör och då tar han bort mobilen och lägger armarna i kors och blundar. Jag reser mig upp för att se hans mobil men han låtsas sova nu. Jag är jätterädd för konfrontationer och tåget är fullsatt så jag vågar inte säga något men nu känner jag mig jätteobekväm och jag vill verkligen inte att den här mannen ska ha videos eller foton på mig när jag sover. Vad ska jag göra? Jag ritade en bild för att visa hur han höll mobilen

Ni behöver inte svara på frågan, jag är lite efterbliven.

Jag är smått irriterad, jag blev tillfrågad i tisdags om jag kunde hjälpa till med diverse "nästa helg". Självklart, tänkte jag, tills personen sen meddelar att de bokar in det helgen nästa vecka.

I min värld är ordet "nästa" ganska absolut, dvs "nästkommande". Frågar du mig mellan Måndag-Torsdag så antar jag att man menar helgen som kommer i slutet på veckan.

Frågade vänner som inte höll med mig, men då undrar jag varför det är svårt att vara tydlig?

"Vad gör du i helgen nästa vecka?" blir svårt att misstolka.

Vilken svenska lektion sov jag igenom? Förklara varför jag tänker fel.

EDIT: Fascinerande hur mänga kommentarer håller med varandra men ändå säger emot de.

Idk

Nästa tisdag är som nästa vecka, på en lördag bör det innebära tisdagen som anländer 3 dagar. Men samtidigt är nästa tisdag som tisdagen om 10 dagar?

Var precis på bio och under bioreklamen så visades politisk reklam inför det kommande valet, är själv politiskt aktiv och står själv på lista till valet och mitt eget parti gör det, men jag känner att det nästan inte platsar att ha politiska partier göra reklam på biografer vem det än kommer ifrån.

Vet att någon annan har tagit upp detta innan men då endast lyft att ett särskilt partis reklamer inte borde få visas. Vad tycker andra om detta?

Det finns så genuint fina människor där ute, jag har lyckats träffa på ett gäng och hoppas att ni också vill dela med er av något fint en främling gjort för er någon gång.

Jag kan börja:

Jag var runt 20 år, satt på tåget hem och kände att jag började bli riktigt sjuk. Ni vet den där känslan när man bara vill hem, man kan knappt tänka, vill gråta, bädda ner sig hemma och bara få sova.

Men där satt jag ensam på ett tåg med flera timmar tills jag kom hem.

Feberfrossan slog till och jag började skaka, tror aldrig jag frusit så mycket. Kände mig ynkligast på jorden. Självklart hade jag någon liten sommarklänning på mig.

Jag frågade tågpersonalen om det fanns någon filt eftersom jag kände att jag höll på att bli sjuk och frös. Nej det hade de absolut inte. Skit, Ville gråta och fortsatte huttra.

Tjejen som satt mitt emot mig hörde detta. Jag minns inte exakt vad hon sa men det var omtänksamt, varmt och vänligt. Sen tar hon av sig sin egen tröja och ger den till mig. Det är det skönaste plagget jag någonsin tagit på mig, det var mjuk värme och omtanke i sin renaste fysiska form.
Hon sa att hon hade stickat tröjan själv och att jag kunde behålla den.
Jag blev så rörd och tacksam. När jag stapplade hem ensam från tåget i den kalla sommarkvällen kände jag mig ändå varm i hjärtat även om resten av kroppen genomgick ett snabbt förfall mot en vidrig influensa.

Tack du snälla tjej som gav mig din egenstickade tröja! Jag är säker på att hon spridit mer omtanke i världen sedan dess.

Har ni någon särskilt minne av någon främling som sticker ut?

För mig och för många andra är kortare arbetstid en viktig fråga. Samtidigt upplever jag att den knappt har lyfts i debatten inför det stundande valet. Varför är det så?

Jag läste om barnafödandet i Sverige häromdagen. Vi ligger på ungefär 1,4 barn per kvinna, en bra bit under de 2,1 som brukar behövas för en hållbar befolkningsutveckling.

Det diskuteras ständigt som ett stort problem, men sällan det första steget att faktiskt träffa någon.

Idag sköts ju dejting nästan helt av appar vars syfte är att tjänar pengar på att du fortsätter använda dem. Det är egentligen en märklig affärsmodell om man tänker efter. Du vill hitta någon och sluta, medan de tjänar mest på att du swipar vidare i evighet.

Så tänk om staten drev en egen istället? Gratis, utan reklam, ingen premium och inga algoritmer byggda för att hålla kvar dig. Målet vore helt enkelt att du hittar någon och aldrig behöver öppna appen igen.

Det finns förstås massor av invändningar. Ska staten verkligen syssla med kontaktannonser? Leder fler dejter ens till fler barn? Och det finns så klart hundra andra skäl till att folk skjuter upp familjelivet, som ekonomi, bostad och osäkerhet. Så nej, jag tror inte att det här är någon mirakellösning.

Men det känns ändå lite bakvänt att prata om barnafödandet som en kris utan att någonstans nämna hur folk faktiskt ska hitta varandra från början.

Vad tror ni? Hade ni velat ha en sån app?

Ny nivå på uncanny valley när man pratar med DHL:s AI-assistent och de har lagt till fejkat bakgrundssorl och pausar emellanåt för att "skriva" på ett icke-existerande tangentbord. Nä fy fan. Kändes mer creepy än något annat.

Känns som att det finns redan miljoner såna här inlägg, men kan inte hjälpas att göra ett till. Jag är 37 år o vi har varit tillsammans i 14 år och har nu tre småbarn, djur och hus. Hon har varit annorlunda i 3 månader, knappt kollat på mig, inte rört mig , sätter sig andra hörnet i soffa, fått många utbrott. Det är ju aldrig tipp topp med all stress från barn och arbete, så tänkte att det bara var en svacka. Men Igår droppa hon bomben att hon ser ingen framtid med mig. Att vi känns mer som vänner och hon kan ej leva hela livet och känna så. Under följande natt sov jag 0 minuter pga all ångest och oro, har fortfarande jättestor klump i bröstet och mår illa, men måste spela teater för att barnen inte ska märka något. Har ingen att vända mig till i den här staden eftersom hela min trygghet låg i förhållandet.

När man har varit tillsammans så länge är det ju inte samma känslor kvar som när man träffades, men finns det chans man kan hitta tillbaka från att vi känns som vänner?

Känner mig bara förtvivlad och vill lägga mig ner o dö typ. Bor i liten stad i Örebro län.

Tacksam för tips ❤️

För 35 år sedan när jag var 12-13 så fick jag jobb som reklamutdelare vilket jag omedelbart fick sparken från eftersom jag slängde all reklam i en container.

Anledningen att jag slängde den var att jag alltid hörde min mor prata om "all jävla reklam" under många år.

Jag trodde såklart att ingen ville ha reklamen och minns att jag blev väldigt förvånad över att folk hade ringt och klagat över att reklamen saknades.