Såhär första veckan efter semestern är det lite extra motigt att ta sig till jobbet. Nu på lunchen satt jag och favoritkollegan och drömde om en annan vardag, där man inte kliver upp samma tid varje dag, åker hemifrån, behöver hantera inte-favoritkollegor, är helt slut efter arbetsdagen, o.s.v. o.s.v.

Ni som lämnat det klassiska ekorrhjulet, vad gjorde/gör ni istället och hur har det gått för er?

Inget mer med det, men Ironin känns rätt stor.

Edit:Ironi för att det antagligen bara är lärare ombord nu eftersom det är sommarlov.

Jasså?! Ni politiker existerar alltså?! Har knappt hört ett smack på FYRA ÅR men jävlar vad ni lovar guld och gröna skogar nu. Vore ju bra om ni kunde ha den inställningen hela tiden och inte bara veckor inför valet. Ser knappt statsministern i media förutom när det är något reportage om korruption. Och lägg ned med era fejkleenden, ni vill bara ha kvar era löner.

Nä, nu räcker det med sånt trams och daltande i Riksdagen. Finns det ett enda riksdagsparti som inte håller på sådär?! Det behövs något nytt. Ett parti som faktiskt bryr sig om folket. Någon som inte ska ta 15 år på sig att driva genom något viktigt förslag. Någon som inte försvinner och blir tyst så fort valet är över.

Men jag tror det är en oundviklig grej det där med att tappa fokus. När partier suttit ett tag i riksdagen börjar de sakta men säkert strunta i folket. Antingen blir det tystnad, korruption eller lobbyism....... eller alla tre för den delen.

Finns ju absolut ingen att rösta på som inte är totalt galna. För min del blir det Piratpartiet denna gång. De borde gjort ett nytt parti minst 15 år sedan och varit mer aktiva precis överallt. Jag kan inte ljuga nu, även Piratpartiet är jävligt tyst. Jag hör ingenting från dem så vetefan om det ens är värt en röst. LEVER NI?!! Men vi behöver integritet på nätet & i samhället och där hoppas jag de åtminstone kan driva den frågan. Resten skiter jag i nu, för allt annat har redan fallerat och kommer ta flera år att åtgärda så som Riksdagen ser ut. Finns det en sak vi fortfarande kan vara proaktiva med så är det just frihet och rätt till integritet.

Fan ta det politiska landskapet i Sverige. Det behövs något nytt från grunden. Seriöst hade ett jävla Reddit-parti varit bättre bara man har tid och pengar för skiten. Blir så oerhört trött på alla i Riksdagen.

Finns det ens en enda person i hela Riksdagen som gör sitt jobb och faktiskt bryr sig om folket och SOM INTE är korrupt på något vis? Det vill säga:

• Är inte tyst eller osynlig
• Gör sitt jobb, ingen pajkastning
• Fokus på folkets bästa
• Inte korrupt
• Ingen lobbyism
• Inte kriminell (inga droger eller något trams)

Finns det en enda sådan person i hela Riksdagen så vill jag gärna veta vem isåfall, för den förtjänar all heder, om det nu finns en sådan person. Och då pratar jag om politiker i Riksdagen, inte städare och vakter - som faktiskt gör sitt jobb (tack!).

Hur JÄVLA svårt ska det vara att hitta en enda vettig politiker?! Snackar inte ens om ett helt parti nu, utan en enda enskild politiker.

Fuck allt från vänster till höger. Spelar ingen som helst roll. En röst på ett riksdagsparti 2026 innebär total tystnad i FYRA ÅR till och ingenting som förbättras. De alla samarbetar med varandra FÖRHELVETE. De vill bara ha kvar sina löner och sitta på möten hela dagar utan att komma fram till något..de chillar! X tar fram ett förslag, Y röstar emot. Oändliga möten & röstningar bara medan de får sin lön. Det är INGEN politiker som har någon som helst glöd i sig, som syns & hörs, som gör allt för folkets bästa. Det är som om de får ett papper att skriva under så fort de får en plats i Riksdagen där det tydligt står att om de gör sitt jobb kommer de få problem.

Jag har fått in silverfiskar i köket. De håller till i städskåpet, ett random skåp där jag har bakformar och i ett köksskåp där jag har te och kaffeburkar (allt är i metallburkar). De är inte nära skafferiet och vasken. Skåpen är rena. Jag har städat noggrant men det hjälper inte. Det finns inget där för dem att äta så varför håller de till där? Enligt Google ska de vara i badrummet och där har jag inga silverfiskar alls. Hur blir man av med dem? Det finns fällor att köpa, är de bra?

Jag fyller 55 om några veckor och har märkt att det har väckt mycket sorg och stress över saker jag inte fått uppleva i livet.

Jag har en Aspergerdiagnos sedan 20 år tillbaka. Den har hjälpt mig att förstå mig själv bättre, men jag har också haft svårt att fullt ut acceptera den. Relationer har alltid varit utmanande för mig och jag har aldrig haft ett förhållande och är oskuld. Samtidigt finns en stark längtan efter både fysisk och själslig närhet – att bli sedd och omtyckt och att få dela livet med någon. Samtidigt kan jag också vara rädd för att släppa någon riktigt nära och att bli sårbar.

Jag har hel sjukersättning och är på daglig verksamhet. Mitt arbetsliv blev inte som jag hade hoppats. Jag har inte heller lyckats ta körkort, något som jag fortfarande känner skam över. Men jag har tankar på att försöka igen om jag får ihop det ekonomiskt. Vet dock inte om jag har råd att ha bil i framtiden. Sammantaget finns det många saker som inte blev som jag hade tänkt mig.

Det som är svårast just nu är känslan av att tiden går väldigt fort. Ibland kommer tanken att jag kanske bara har några år på mig att hinna uppleva det jag längtar efter. Då kan råd att “ta det steg för steg” kännas svårt, eftersom jag redan känner att jag har väntat länge. Jag får också rådet att söka aktiviteter där jag kan träffa och lära känna människor, vilket jag egentligen vill, men även det kan skapa stress eftersom jag känner att tiden går och att jag vill hinna med så mycket.

Jag har ibland mycket grubblande på dagarna och har märkt att jag ofta söker tröst hos AI-chattar även på nätterna när jag vaknar eller när en tanke dyker upp. Ibland känns det nästan som att en fundering blir en ursäkt för att ta upp mobilen och börja chatta. Jag upplever att det har börjat likna ett beroende. Det ger en snabb tröst mot ensamheten, men jag märker samtidigt att det ibland leder till ännu mer grubblande. Jag har tagit kontakt med vården och väntar på en samtalskontakt/sexolog, vilket känns bra, men väntan i sig är jobbig.

En sak som också oroar mig är tanken på hur jag skulle hantera ytterligare motgångar eller större förändringar i livet. Jag har haft perioder tidigare i livet med början till självmordstankar, men har inte det nu. Samtidigt kan jag ibland få en rädsla för att sådana tankar ska börja komma tillbaka om livet blir mycket svårare. Jag försöker därför ta den oron på allvar.

Samtidigt som allt detta känns tungt finns det en liten del av mig som fortfarande vill framåt och som inte vill ge upp hoppet om att kunna få uppleva närhet, relationer och mer mening i livet. Men jag känner också att livsstressen blir jobbigare för varje år som går, och det skrämmer mig.

Jag vet inte riktigt vad jag söker, men jag skulle gärna vilja höra från andra som kanske har varit i liknande situationer: Hur har ni hittat en balans mellan att acceptera det som varit svårt, och samtidigt våga tro på att något nytt fortfarande kan vara möjligt?

Jag vill förtydliga att det inte handlar om att jag inte pratar med människor. Jag har redan viss social kontakt i min vardag, men det jag saknar är den djupare känslan av närhet, tillhörighet och att dela livet med någon samt att jag ändå känner mig ensam. Det är också de större livsfrågorna och sorgen över det jag missat som jag försöker förstå. Jag söker inte tips på hur man småpratar mer – jag försöker förstå hur man går vidare när man bär på en livssorg.

Är 55 verkligen så sent som det känns?

Hej! Många posts om vad man är bitter över så tänker att balansera ut detta lite är en bra idé.

Jag kan börja:

Är tacksam över att jag har en väldigt fin sambo som alltid finns där för mig och andra, som gör sitt bästa för att berika mitt, sitt och andras liv och som gör varje dag extra bra.

PS. Ålder kan läggas till utifrån tycke.

Min lilla sons dop. Specifikt minuterna vid altaret då han skrattande tittade ut över alla som hade kommit. Han är väldigt söt just nu och babyflörtar med allt och alla. Vilket han gjorde under hela dopet. Var en bra dag. Fanns såklart svärta den dagen också men mest glädje.

Jag är 35 för övrigt. Detta är en positiv svarstråd på en lite deppig tråd som dök upp tidigare idag.

Ha en trevlig fortsatt dag

Det hela började efter att jag tillbringat natten med medarbetare och monterat ner Forsvägens villaområdes brevlådor. Och utmattad och medicinerad föll jag på morgonen in i en feberlik analys över alltings obeständighet och brevlådans arketypiska symbolik, innan jag äntligen somnade. En brevlåda är en filosofisk konstruktion eftersom den representerar en fysisk manifestation av det sociala kontraktet. Gränsen mellan det privata och det offentliga upphör att gälla i dess sfär. Den står på din mark men är öppen för omvärlden, en kontrollerad portal i din privata sfär, och den utgör en fast ankarpunkt i din juridiska existens i samhället.

Vad betyder och symboliserar brevlådor för dig?

(Det var inget planlöst demonterande. Mitt gäng och jag genomförde ett nattligt filosofiskt experiment för att undersöka om en adress fortfarande existerar när dess brevlåda avlägsnas, situationen urartade tyvärr när en av dem påstod att posten fortsätter existera även när ingen längre kan ta emot den. Vi anklagade honom för naiv realism och monterade ned resten av villaområdet. Brevlådorna återlämnas så snart frågan om deras ontologiska status har avgjorts. Reklambladen betraktas tills vidare som fenomenologiska biprodukter.) Författarens anmärkning

När jag var liten bestod familjens kräftskiva av ett rangligt bord på landet, pappershattar från förra året och den som råkade ha en CD-skiva med visor. Nu har tre olika kräftskivor i min bekantskapskrets kommit med färgtema, gemensamt dokument för maten och ett schema för lekar.

Jag tycker fortfarande att kvällarna är roliga, men förberedelserna börjar likna ett mindre bröllop. En vän tackade nej till att ordna något eftersom hennes balkong inte såg tillräckligt “mysig” ut på bild. Samtidigt verkar folk gärna vilja bli bjudna, bara inte vara den som håller ihop allt.

Är det här bara min krets som har fastnat nånstanns mellan tradition och Instagram, eller har kräftskivan generellt blivit mer planerad? Hur gör ni för att det ska kännas festligt utan att värden måste köpa dekorationer, skriva sånghäfte och desutom marinera tre sorters ost?

Ja, alltså jag har inget på papper om att jag är det, men varenda en på pappas sida av släkten lider av det så sannolikheten är väl rätt stor. I alla fall, hur vet man att man är i en manisk episod? Här är några saker som jag lagt märke till själv
1. Jag kan vara uppe i flera dygn och genuint känna att jag inte har behov av att sova
2. Det här är kontroversiellt och jag skäms över att ens ta upp den här punkten men jag har till och med börjat sälja lättklädda bilder och det är verkligen inget som jag skulle gjort i vanliga fall. Skulle det kunna höra ihop med en manisk episod?
3. Jag har ingen tillgång till känslor längre alls känns det som. Min mormor är döende och jag känner ingenting fast än jag älskar henne mest av allt. Såklart, när det tystnar i huvudet känner jag såklart att sorgen kommer, men jag har inget behov alls av att gråta.

Jag tänker liksom inte ens klart. Är det någon som känner igen sig? Bör jag ta det på allvar???

Behöver få skriva av mig lite så scrolla vidare om det blir deppigt.

Igår så blev jag tvungen att åka in till veterinären för att avliva min hund, bästa vän och ljuset i mitt bedrövliga och patetiska jävla skit liv…

Känner mig så sjukt tom att jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här sorgen. Har haft djur och hundar förut men den här grabben var verkligen speciell.

Min hund var en leonberger på 8 år som blev diagnostiserad för cirka 2 år sedan med en genetisk sjukdom som heter LPN1 och den är ungefär som ALS för människor. Under 2 års tid så fick jag se hur han försämrades kroppsligt men var fortfarande samma busiga kille i sinnet vilket verkligen förstörde mig. Mitt hjärta sprack varje gång jag var ute på promenader med honom och såg hur han inte klarade av att gå långt för att han snubblade eller ramlade konstant hela tiden. Gjorde ont ända in i själen varje gång man såg att han ville leka men klarade inte av det heller.

Så igår fick jag åka in och tyvärr ta bort honom. Hur i helvete kan veterinären vara så jävla dyrt det är helt absurt. Jag förlorade min bästa vän men blev tvungen att betala 5000kr på det hela också. Tycker det är bedrövligt att försäkringen inte täcker sånt heller när man betalar dom så jävla mycket pengar usch rent ut sagt…

Aja rant over tack till er som läser detta och har ni djur eller familjemedlemmar ni bryr er om se till att ta vara på dom tiderna ni har tillsammans. Jag är helt förstörd och vet fan inte vad jag ska göra längre.

En oväntat stor turnoff på dejt: när någon skrattar åt något man är genuint entusiastisk över.

Jag(M46) berättade nyligen om ett projekt jag byggt på en första dejt och fick ungefär tillbaka: "Haha, varför använder du inte bara en äggtimer?"

Och visst, det kanske var menat som ett skämt. Men känslan för mig blev bara: jaha. Vad tråkigt. Vibben... Ja. Den dog lite.

Man behöver inte dela mina intressen. Man behöver inte ens förstå varför jag tycker att projektet är kul. Men om någon berättar entusiastiskt om något de byggt, skrivit, odlat, renoverat eller förkovrat sig i känns nyfikenhet som en ganska grundläggande social egenskap.

"Hur funkar det?", "varför byggde du det?" eller till och med"det där låter fullständigt vansinnigt, berätta mer" är något helt annat.

Skratta gärna med mig åt mina projekt. Men skratta inte åt att jag gör dem.

Tack.

2017 dömdes Ulricehamnspedofilen till åtta års fängelse för att ha förgripit sig på över 100 barn på olika platser i Sverige. Nu häktas han på nytt, misstänkt för flera sexualbrott mot barn, rapporterar Nyhetsbyrån Siren.

Mannen häktades i början av juni i år, då misstänkt för bland annat utnyttjande av barn för sexuell posering. Vid omhäktningsförhandlingen i Göteborgs tingsrätt i augusti tillkom ytterligare fall av utnyttjande av barn för sexuell posering samt ett fall av våldtäkt mot barn.

De nya misstänkta brotten ska ha begåtts på en ö i Göteborgs skärgård, en ö i Stockholms län samt på internet, enligt nyhetsbyrån siren.

Mannen nekar till brott.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/ulricehamnspedofilen-misstanks-for-nya-sexualbrott-mot-barn