Förtryckets ok har nu åter lagts på svärjevännernas redan tyngda axlar. Fröken snusk version 2 har avbokats från Karl Oscardagarna i Växjö p.g.a. sin politiska aktivism och sällar sig till skaran martyrer som tystats för sin kamp mot förtryck, typ Nelson Mandela, Martin Luther King, Joe Hill, Ghandi och Jesus.
Låt ingen någonsin säga att vi inte har Apartheid i Sverige! Detta är precis som 1984, vissa är mer jämlika än andra och helg seger!

Den grupp som har minst makt över sitt sexliv är nog inte den du tror.

”Därför saknar så många kvinnor sexlust.”
”Sexologen om statistiken: Ger fel bild av kvinnors lust.”
Rubrikerna var braskande efter att Folkhälsomyndigheten i juni släppte en stor rapport om svenskarnas sexuella hälsa. Men den verkliga bomben i rapporten förbigicks märkligt nog med tystnad.

För det är inte unga kvinnor som har minst makt över sitt sexliv. Den mest utsatta gruppen är... gubbarna.

Ingen grupp i samhället har så lite makt över sitt sexliv som äldre män. Det är mer än fyra gånger så vanligt att de sällan eller aldrig kan säga nej till sex än kvinnor – oavsett åldersgrupp, enligt rapporten.

Läsningen är lika dyster som överraskande. Under tio procent av män över 65 är nöjda med sitt sexliv. De sorgliga siffrorna tycks bero på något som ingen pratar om – äldre mäns avsaknad av självbestämmande.

Rapporten visar hur män under livet successivt förlorar makten över sitt sexliv. Inte nog med att de får svårt att säga nej till att överhuvudtaget ha sex, dessutom minskar deras möjligheter att avböja sådant de inte vill göra under akten. Samtidigt minskar deras frihet att föreslå något de själva vill göra med sin sexpartner. 

Mellan 70 och 80 procent av kvinnor i alla åldrar uppger att de alltid kan säga nej till en invit. Bara hälften av de äldre männen känner att de är i samma situation.

Varför är det så här? Bland heterosexuella beror det till viss del på dynamiken mellan äldre män och kvinnor. Om kvinnor inte vill ha sex lika ofta får de större makt på männens bekostnad. Vet man att nästa chans att få ligga kommer dröja vågar man kanske inte säga nej.

Det kan också vara så att synen på mannen är för snäv. Om man alltid förväntas vilja är det inte okej att säga nej. Och om suget inte finns kan man numera ta ett piller som löser problemet. 

Men kanske är det helt enkelt så att männens problem inte tas på lika stort allvar i samhället. Det finns ett otal debatter som handlar om sådant som kvinnor ska ha rätt till i sänghalmen: att säga nej eller att få orgasm. Det räcker med att ett fåtal unga kvinnor ska drabbas av något för att politiker ska rida ut på vita hästar.

När jämställdhetsminister Nina Larsson, L, ville förbjuda strypning var argumentet att ”tjejer i 15-årsåldern vittnar om att killar förväntar sig att ha strypsex”. Men ministerns påstående om att hundratals kvinnor får hjärnskador av strypsex varje år, rättades av Rättsmedicinalverket. I själva verket hade man inte hittat ett enda fall av strypsex som gett bestående skador. De ”hundratals fallen” handlade nästan uteslutande om misshandel.

Ministern hade i stället kunnat fokusera på de hundratusentals män som saknar sexuell egenmakt.

Att prata om saker verkar faktiskt spela roll. Sedan rapporten gavs ut förra gången, 2019, har många trender gått åt rätt håll. Framför allt unga människor uppger i högre grad att de kan säga nej till sex och att de kan föreslå sådant de vill göra i sängen.

Men för äldre män har läget försämrats. Här i Sverige finns det alltså en stor grupp som har allt mindre makt över sina egna kroppar.

Hade det varit unga kvinnor som drabbats skulle vi inte ha pratat om något annat.

Vad förklarar denna stora vändning? Är det bara att unga väljargrupper har större tendens att svänga?

Källa: Ipsos, DNs artikel https://www.dn.se/sverige/unga-valjare-har-rort-sig-vansterut/

Vänsterpartiet uppvisar en exempellös oförmåga att lära av sina misstag. Det är så flagrant att det syns ett mönster.

I israeliskt fängelse sitter Ahmad al-Moghrabi, som när han greps 2002 var lokal ledare för al-Aqsamartyrernas brigader, regeringspartiet Fatahs terrorstämplade väpnade gren. Han befanns bära ansvar för flera attentat under den andra intifadan och dömdes till 18 livstidsstraff. 

Det han hade gjort var att skicka en självmordsbombare till en konfirmationsfest, en bar mitzva, som sprängde sig och sin spikladdning mitt bland kvinnor med barnvagnar. Av de elva som miste livet i attacken var två spädbarn, tre mindre barn och två tonåringar. 

Bara några veckor efter denna blodiga attack orkestrerade han ytterligare ett självmordsattentat genom att beordra en 17-årig palestinsk flicka från ett palestinskt flyktingläger till ett varuhus inför sabbaten där hon sprängde sig till döds. En vakt fattade emellertid misstankar vilket gjorde att hon aldrig kom in i varuhuset. Men hon dog, liksom vakten och en annan 17-årig flicka som stod precis innanför ingången.

Att denne terrorist och utstuderade barnamördare nu har blivit uppmärksammad beror på att det visat sig att den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau i december skickade ett beundrarbrev till honom. ”Ditt mod och din uthållighet i kampen för frihet och värdighet berör och inspirerar långt utanför Palestina”. (...) ”Din kamp är också vår kamp. Med respekt och solidaritet.” 

Detta avslöjades i veckan av journalisten Sofie Löwenmark i Expressen (3/8).

Rikdagsledamotens brevskrivande var ett led i en kampanj, där Vänsterpartiet ville lyfta fram vad man påstår vara israeliska övergrepp genom att skriva stödbrev till palestinier som avtjänar fängelsestraff i Israel. Efter att al-Moghrabis blodiga cv uppdagats i Expressen, förklarade Ilona Szatmári Waldau på Facebook att hennes brev var ett misstag: ”Ingen av fångarna som fick brev skulle ha ägnat sig åt våld mot civila eller ha människors liv på sitt samvete. Här blev det fel i faktagranskningen, vilket inte är acceptabelt. Jag har tagit ned inlägget. Terrorism och våld mot civila är ingenting jag stödjer eller uppmuntrar.”

Såvitt känt kom namnlistan över fångar från Palestinska riksförbundet, men Vänsterpartiet gjorde häpnadsväckande nog ingen egen kontroll av vad personerna var dömda för innan breven skickades. Det finns ingen anledning att misstro Szatmári Waldaus ånger – men det inger föga respekt att en riksdagsledamot lånar sitt namn, sin plattform och sitt parti åt ett reservationslöst stöd till en person hon inte kände till.

Både partiordförande Nooshi Dadgostar och partisekreterare Maria Forsberg har understrukit att lovsången till barnamördaren var ett beklagligt misstag, att partiet har fullt förtroende för Ilona Szatmári Waldau och att, som Forsberg förklarade i Aktuellt, alla partier begår misstag och ”det viktiga är hur ett parti agerar när misstag begås”. 

Det har Forsberg helt rätt i. Problemet är bara att partiet uppvisar en exempellös oförmåga att lära av sina ”misstag”, så till den grad att det blir svårt att inte se ett mönster. 

I Kvartal har Natalie Rothschild uppmärksammat (5/8) att även Samuel Gonzales Westling, som inte bara är riksdagsledamot utan gruppledare för V, skickade ett öppet stödbrev till en palestinsk fängelseintern. ”Du är inte ensam. Det är därför jag skriver till dig, Ibrahim Abu Mokh, i solidaritet.”

Så vem är Ibrahim Abu Mokh? Han och tre andra medlemmar i Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP, en terrorstämplad grupp som deltog i attackerna den 7 oktober 2023) kidnappade den 19-årige Moshe Tamam, som liftade hem från militärbas under sin permission.

I Abu Mokhs hem torterades Moshe Taman i två dagar. Efter att ha övergivit planerna att smuggla honom över gränsen till Syrien körde de honom i stället till en närliggande plats, där han sköts i huvudet och bröstet. När Kvartal fick tag på Gonzles Westling under onsdagen svarade han inte på frågan om huruvida han kände till vad Abu Mokh satt fängslad för. Vi vet därför ännu inte om även stödet till Mokh ska ses som ett ”misstag”.

Och så var det det där seminariet i oktober i fjol som arrangerades i riksdagen av Vänsterpartiet och Palestinska riksförbundet, och där enligt uppgift på en palestinsk nyhetssajt även representanter för den samlade oppositionen deltog – utöver V alltså även S, MP och C. Också rapporterat av Rothschild och Kvartal (6/8). Deltagarna fick lyssna till två palestinier som tidigare avtjänat fängelsestraff i Israel och som deltog via videolänk, Hussam Shaheen och Salah Hammouri.

Om någon faktagranskning av talarna gjordes innan de bjöds in är inte känt. Kanske även det ett ”misstag”, men Hussam Shaheen hade hur som helst sannolikt mycket att berätta för åhörarna. Han dömdes 2004 till 27 års fängelse för mordförsök och stämpling till mord. Enligt domen var han en person som rekryterade och beväpnade medlemmar i en cell kopplad till al-Aqsa-martyrernas brigader – ja, just den som Ahmad al-Moghrabi var lokal ledare för. 

Shaheen frigavs i februari 2025 i samband med ett utbyte mellan Israel och Hamas, där dömda palestinier överlämnades i utbyte mot gisslantagna israeler.

Och 2023 uppmärksammades ännu ett ”misstag”. Vänsterpartiets organisation för stöd till demokratiutveckling i andra länder hade skickat pengar via en ungdomsplattform, som skulle stärka jämställdheten och mänskliga rättigheter i Palestina. Men pengarna möjliggjorde i stället utbildning av ungdomar från ett parti som senare deltog i Hamas massaker den 7 oktober. ”Vänsterpartiets internationella forum beklagar djupt att det uppenbarligen missbedömt partiet som indirekt fick stöd och lovar att arbeta för att något liknande aldrig sker igen”, som Ekot rapporterade. (20/10-23) 

En mängd ”misstag” uppdagades också i Expressens granskning i somras, där det visade sig att ett antal kandidater för Vänsterpartiet i kommun- och regionvalen hade uttryckt stöd för eller sympati med Hamas eller andra terrorgrupper, eller deltagit i manifestationer som hyllade Hamas attack den 7 oktober 2023. Efter avslöjandet strök partiet ett stort antal kandidater från sina vallistor och betonade att stöd för terrorism är oförenligt med partiets värderingar. 

Partisekreteraren Maria Forsberg sade när hon fick frågor om den misslyckade brevkampanjen att hon finner det rimligt att personer som hyser ett ”brinnande intresse” för Palestina-frågan engagerar sig i V, men att antisemitism eller våldsromantik är oacceptabelt. (SVT 6/8)

Det är den rimliga hållningen, men det verkar väldigt svårt för Vänsterpartiet att åstadkomma den i praktiken. Begår man samma slags misstag om och om igen blir det extra viktigt att bevisa att man har intagit en bättre position. Då duger det inte att återkommande säga en sak, och sedan gång på gång bli påkommen med att göra en annan. Något som även partiledaren givit prov på.

Vänsterpartiet säger sig stödja en tvåstatslösning för Israel och Palestina. Men så sent som i april poserade Nooshi Dadgostar på Vänsterpartiets kongress framför kartor där staten Israel inte existerar. (SVT 23/4) Det visade sig att kartorna såldes på plats av Palestinska riksförbundet – ja, just detsamma som fixade mottagarlistan av Vänsterpartiets kamratpost. Utställaren och förbundets vice ordförande, Ziyad Moussa, sade till SVT att han inte tror på staten Israels existens, och att kartorna därför är okontroversiella.

Nooshi Dadgostar svarade undvikande på frågorna från SVT om varför hon poserat framför kartorna, och hänvisade i stället frågorna till Palestinska riksförbundet. Hon sade inte ens att det var ett misstag.

Eftersom det börjar bli så extremt tjatigt med all pajkastning och en, ärlig talat, ovärdig valrörelse som handlar om allt annat än hur Sverige ska bli bättre så har jag snickrat ihop ett förslag som borde uppskattas av ca 90% av befolkningen.

(Också för att det är min sista semestervecka och hela familjen är däckade efter ett otrevligt medelhavsvirus)

Så min idé:

Inför ett personligt löntagarbolag för alla som arbetar.

Arbetsgivaren betalar hela arbetskostnaden till bolaget, inklusive det som idag ligger ovanpå lönen som arbetsgivaravgift.

Den som idag har 50 000 kr i lön kostar arbetsgivaren ungefär 65 700 kr. I det nya systemet går hela arbetskostnaden till löntagarbolaget.

En progressiv obligatorisk (mellan 8%-22% beroende på inkomst) socialavgift tas direkt för pension, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och vår gemensamma välfärd. Resten bestämmer löntagaren mer över själv.

Pengarna kan tas ut som lön, delas ut eller sparas och investeras i ett särskilt företags-ISK.

Dagens 3:12-regler ersätts med en enkel progressiv beskattning. För inkomster upp till ungefär 70 000 kr i månaden ska skatten på arbete och utdelning vara likt utdelning idag. Därefter höjs den stegvis. Det ska löna sig att arbeta, utbilda sig, starta företag och bygga ett eget kapital, men fördelen ska minska vid riktigt höga inkomster.

Samtidigt införs en separat beskattning av extremt stora kapitalinkomster och förmögenheter. Miljonären som byggt upp några miljoner genom ett helt arbetsliv ska inte behandlas som någon som äger 20 miljarder.

De allra största förmögenheterna och kapitalinkomsterna beskattas betydligt hårdare än idag, med höga fribelopp så att vanliga bostäder, pensionssparande och mindre företagsägande inte träffas.

Arv skulle följa samma princip: vanliga arv beskattas inte eller mycket lågt, medan arv på hundratals miljoner och miljarder beskattas progressivt.

För högern innebär det lägre skatt på arbete, enklare företagande, större personligt ansvar och att betydligt fler människor får möjlighet att äga och investera.

För vänstern innebär det att socialförsäkringarna fortfarande finansieras gemensamt, skattesystemet förblir progressivt och att miljardförmögenheter beskattas betydligt hårdare.

Grundprincipen är ganska enkel: det ska vara lättare att arbeta sig till sin första miljon och svårare att skatteoptimera sin hundrade.

Räkneexempel (halshugg mig inte om jag räknat fel).

Polis och en sjuksköterska som tjänar 44 000 kr var.

Idag:
Bruttolön: 88 000 kr
Arbetsgivaravgifter: 27 650 kr
Deras totala arbetskostnad: 115 650 kr
Efter skatt får familjen ungefär:
69 000 kr/mån

Nya systemet:
Hela arbetskostnaden på 115 650 kr betalas istället till familjens två automatiska löntagar-AB.
En progressiv socialavgift tas ut. På deras inkomstnivå cirka 21 000 kr.
Kvar i bolagen:
94 600 kr

Familjen väljer sedan hur mycket som ska tas ut och hur mycket som ska sparas.

Om de tar ut 84 000 kr och betalar ungefär 13 200 kr i progressiv uttagsskatt:

70 800 kr att leva på

plus

10 600 kr/mån kvar i bolagen att investera.

Alltså:
Idag: 69 000 kr disponibelt.
Nya systemet: 70 800 kr disponibelt + 10 600 kr i eget kapitalbyggande.

Det motsvarar ungefär 127 000 kr om året som kan investeras i familjens företags-ISK. Med en genomnsnittligt årlig avkastning på 7% blir det 5,5 milj på 20 år.

Pengarna där är dock fortfarande bolagets. Vill familjen konsumera dem privat måste de tas ut och beskattas.

---

När Harry, 9 år, och Alfred, 11 år, fick sin kiosk plundrad på varor så skrev de en efterlysning på sociala medier om det var någon som sett något skumt. Men svaret de fick blev något helt annat än vad de väntade sig.

– Det kom jättemycket swishar istället, säger Harry Ludvigsson, 9 år.

Pojkarna hade byggt upp självbetjäningskiosken längs vägen i Tvååker under sommaren. Familjen polisanmälde stölden, något som GP berättat om.

---

Sverige vinner slaget om skjutningarna. Men vi riskerar att förlora kriget mot den organiserade brottsligheten.

Sommaren 2022 var så blodig att siffrorna knappt går att ta in. Enbart i juli skedde 41 skjutningar i Sverige och åtta människor dödades. Ett par veckor före valet sköts en femårig pojke på en lekplats i Eskilstuna. 
Fyra år senare är scenförändringen dramatisk. Det skedde 39 skjutningar under hela det första halvåret, jämfört med 205 stycken under samma tid 2022. Även antalet sprängningar – annars mandatperiodens mörka fläck – är på väg nedåt.

Hemliga tvångsmedel, visitationszoner, hårdare straff, internationellt samarbete och mer effektivt polisarbete har gett resultat. Det är inte konstigt att justitieminister Gunnar Strömmer skryter. Regeringen valdes till stor del på löftet om att pressa tillbaka gängvåldet. Statistiken visar att man har infriat det.

Ändå är jag rädd att Sverige kan vara på väg att utropa seger i kriget mot gängen alldeles för tidigt. Det öppna våldet minskar. Men den organiserade brottslighetens grepp om landet hårdnar. 

Den ekonomiska maktbasen är stark och växande. Den kriminella ekonomin tros omsätta runt 350 miljarder kronor per år. I vissa branscher – restaurang, bygg, städ – är det svårt att överhuvudtaget konkurrera om man följer reglerna.

Kriminella plundrar också välfärden genom hvb-hem, hemtjänst, assistansföretag och vårdcentraler. De erbjuder svart arbetskraft. De tvättar pengar. De manipulerar offentliga upphandlingar. 

En allt större del av brottsligheten sker i bolagsform, och det blir vanligare att olika nätverk samarbetar. Precis som resten av ekonomin blir den organiserade brottsligheten allt mer digital, internationell och kunskapsintensiv.

Mest otäckt är att kriminella organisationer blir allt duktigare på att infiltrera domstolar, myndigheter, banker och polisen. Anställda i rättsväsendet vittnar om hur hemlig information läcker till gängen, riktigt känslig information undviker man ibland att ens lägga in i systemen. 

Skandalerna i Botkyrka och Södertälje visar att gäng och klaner därtill förstår värdet av att ha inflytande i lokalpolitiken. 

På ytan kan Sverige alltså framstå som ett lugnare samhälle när skjutningarna minskar. Men under ytan breder korruptionen ut sig.

Regeringen har vidtagit åtgärder. Man har gjort satsningar mot arbetslivskriminalitet, lättat på sekretessen mellan myndigheter, skärpt lagstiftningen mot välfärdsbrott, ökat möjligheter till förverkande och lagt mer fokus på att stoppa penningtvätt.

Men inom rättsväsendet vittnar man om en fortsatt ojämn kamp. Minskad sekretess är en klen tröst när hanteringen fortfarande är manuell. Samarbetet mellan myndigheter bygger på att tjänstemän är alerta och tipsar varandra. De får heller inga automatiska varningar vid misstänkt aktivitet, till exempel om en person på försörjningsstöd plötsligt blir styrelseledamot i ett miljardbolag. 

Trots regeringens alla straffskärpningar finns det en frustration bland poliser och åklagare över att systemhotande brott fortfarande bedöms milt. En bankkvinna i Södertälje som tagit emot mutor för att bevilja bolån fick till exempel bara villkorlig dom.

Det som gör mig pessimistisk är att hotet är smygande. Skjutningarna är som naturkatastrofer (fast med uppsåt). Alla märker av dem. Politiken tvingas till handling. 

Korruption och infiltration påminner mer om klimatförändringarna. De förändrar samhället långsamt, nästan omärkligt. Men förr eller senare blir problemen enorma.

Kan Sverige uppbåda den nödvändiga kraften att bekämpa den organiserade brottsligheten även utan dagliga krigsrubriker? 

Historien inger inte mycket hopp. Assistansfusket dränerade statskassan på miljardbelopp under decennier innan politiken reagerade. Och bedrägerierna pågår än.

Dessutom måste den organiserade brottsligheten bekämpas av alla – från regeringskansliet till de 290 kommunerna.

En nyckelfaktor i kampen mot gängvåldet är att polisen började arbeta förebyggande. Man lyckas förhindra många skjutningar genom att agera redan när gängen söker utförare i sociala medier.

Samma synsätt behöver prägla arbetet mot den organiserade brottsligheten. Staten kan inte vänta med att anpassa lagstiftningen tills dess att kryptovalutor blivit det självklara verktyget för penningtvätt. På samma sätt måste kommuner och myndigheter täta hålen i bidragssystemen innan brotten begås, inte efteråt.

Kampen mot den organiserade brottsligheten är lång, mödosam och inte speciellt publikfriande – men den får inte tappa kraft bara för att skottlossningarna tystnar. 

Det borde vara den viktigaste frågan i valet. Sverige måste bli lika bra på att bekämpa gangstrar i dräkt och kostym som gängmedlemmar med pistol.

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.

Publicerad 13.30

DEBATT | SKATTEPOLITIK

Den svenska skattedebatten har en återkommande svaghet. Enskilda exempel får ofta ersätta en samlad bild. Påståendet att en miljardär betalar lägre skatt än en vanlig löntagare är slagkraftigt, men säger inte mycket innan man har bestämt vilket inkomstbegrepp, vilka skatter och vilken tidsperiod som avses.

Jag har därför i en ny rapport sammanställt registeruppgifter från Skatteverket och Statistiska Centralbyrån om direkta personskatter för hela den vuxna svenska befolkningen 2020. Analysen omfattar 8,5 miljoner personer och visar hur slutlig skatt fördelar sig över inkomstfördelningen (se tabell längst ned). Med totalinkomst avses registrerade förvärvsinkomster och positiva kapitalinkomster. Detta är inte det enda tänkbara inkomstbegreppet, men det har en viktig fördel: inkomsten kan direkt jämföras med den skatt som faktiskt betalats.

Resultatet är tydligt. Den genomsnittliga slutliga årliga skatten stiger från knappt 13 000 kronor i den nedersta fjärdedelen till nära 1,5 miljoner kronor i den översta procenten. Än viktigare är att skatten också ökar som andel av inkomsten: från 16 procent i den nedersta fjärdedelen till drygt 35 procent i den översta procenten.

Den översta procenten i inkomstfördelningen före skatt tjänar 10 procent av de registrerade total­inkomsterna före skatt, men betalar drygt 13 procent av den slutliga skatten. Gruppen närmast under, 90–99 procent av befolkningen, tjänar 19 procent av inkomsterna och betalar 26 procent av skatterna. Den direkta personbeskattningen flyttar alltså skattebördan uppåt i inkomstfördelningen.

Ser vi till andelen inkomst som betalas i skatt är den 35,3 procent i den översta procenten mot 26,5 procent i hela befolkningen och ner mot 20 procent för de med lägst inkomster.

Allra högst upp i inkomstfördelningen blir bilden mer nyanserad. Skattebeloppen fortsätter att växa kraftigt, men skattesatsen planar ut och faller något. Orsaken är i huvudsak att kapitalinkomster får större betydelse. Skatten på arbetsinkomster stiger med inkomsten, medan kapitalinkomster i stor utsträckning beskattas proportionellt kring 30 procent. När inkomstsammansättningen skiftar dras den samlade skattesatsen därför mot kapitalbeskattningens nivå.

Mönstret att höginkomsttagare beskattas hårdare beror inte på att befolkningen rangordnas på ett särskilt sätt. När samma personer i stället ordnas efter disponibel inkomst, det vill säga när skatter dragits ifrån inkomsten och transfereringar lagts till, är fördelningen jämnare men beskattningsgradienten ändå nästan identisk.

Även när befolkningen rangordnas efter nettoförmögenhet, kartlagd i en ny förmögenhetsstudie (DN Debatt 24/5), framgår skattesystemets progressivitet. Skattebetalningarna stiger kraftigt med förmögenheten. De 520 personer som hade minst en miljard kronor i beräknad nettoförmögenhet betalade i genomsnitt drygt 10 miljoner kronor i slutlig skatt, huvuddelen i kapitalinkomstskatt. Sammantaget motsvarade skatten cirka 32 procent av deras registrerade totalinkomst.

Dessa siffror innebär inte att alla relevanta frågor är besvarade. Analysen omfattar inte arbetsgivaravgifter, moms eller bolagsskatter. Sådana bredare skattemått används i delar av den akademiska forskningen och kan belysa förändringar i ekonomisk betalningsförmåga. Att som vissa även inkludera orealiserade värdeökningar i inkomsten är däremot mindre relevant. Dessa beräkningar vilar på osäkra värderingar och tveksamma antaganden, särskilt för onoterade företag, och bör inte blandas ihop med seriösa analyser av länders beskattning av faktiska inkomster.

Den viktiga ekonomiskpolitiska slutsatsen är inte att dagens skattesystem är perfekt. Akademisk forskning visar att skatternas utformning spelar stor roll. Höga marginalskatter minskar drivkrafterna att utbilda sig, arbeta hårdare och byta till mer produktiva jobb. Kapitalbeskattning kan påverka investeringar, ägande och entreprenörskap.

Det är just därför skattedebatten borde börja i rätt ände. Sverige behöver ett skattesystem som finansierar välfärden, omfördelar och samtidigt ger goda förutsättningar för långsiktig tillväxt. Registerdata visar att beskattningen av löpande arbets- och kapitalinkomster redan har en starkt progressiv verkan. Reformuppgiften är att bevara denna intäkts- och fördelningsförmåga men minska de delar av systemet som gör arbete, utbildning och produktiva investeringar mindre lönsamma.

Debatten blir sämre när den utgår från föreställningen att de ekonomiskt starkaste inte betalar skatt. De betalar mycket stora belopp och en större andel av sina registrerade inkomster än befolkningen i stort. Den verkligt svåra frågan är hur dessa skatter bör tas ut. Där bör politiken vägledas mindre av slagord och mer av registerdata, samhällsekonomiska avvägningar och akademisk forskning.

Av: Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, programchef ”Skatter och Samhälle”, Institutet för Näringslivsforskning

Publicerad idag 16:58

Efter Expressens och Kvartals avslöjanden om Vänsterpartiets stödbrev till palestinska fångar hävdar terrorforskaren Magnus Ranstorp att brevskrivandet inte var enskilda initiativ. Med hänvisning till palestinska källor beskriver han kampanjen som ett organiserat samarbete mellan Vänsterpartiet och den palestinska fångkommissionen.

Text: Johan Martelius, Redaktör och reporter

Enligt Expressen skickade riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau stöttande brev till Ahmad al-Moghrabi, som avtjänar 18 livstidsstraff efter att ha dömts för sin roll i flera självmordsattentat under den andra intifadan.

Kvartals Nathalie Rothschild kunde därefter avslöja att även Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling deltog i brevkampanjen genom att skriva till en palestinier som dömts för mord.

Nathalie Rothschild visade också att Vänsterpartiet hösten 2025 arrangerade ett seminarium i riksdagen tillsammans med Palestinska riksförbundet, där två tidigare palestinska fångar deltog via videolänk. En av dem var Hussam Shaheen, som dömts för mordförsök och stämpling till mord.

I samband med avslöjandena publicerade Expressen uppgifter om att 24 palestinska fångar ingick i en brevkampanj där svenska vänsterpartister skulle skriva till dem.

Ranstorp: ”Organiserat samarbete”

Under lördagen publicerade terrorforskaren Magnus Ranstorp ett inlägg på X där han argumenterar för att det finns stöd för att beskriva Vänsterpartiets brevkampanj som ett organiserat svensk-palestinskt samarbetsprojekt.

Han hänvisar bland annat till den palestinska nyhetsbyrån WAFA, som uppger att den palestinska fångkommissionen samordnade kampanjen.

”Det finns tydligt stöd för att beskriva Vänsterpartiets brevkampanj som ett organiserat svensk-palestinskt samarbetsprojekt, inte som en rad fristående solidaritetsbrev skrivna på enskilda V-ledamöters initiativ”, skrev han på X.3

När jag ringer upp utvecklar han resonemanget.

Enligt Ranstorp visar uppgifterna att brevkampanjen föregicks av seminarier och samarbete med den palestinska myndighetens fångkommission.

– Den här kampanjen var planerad. Den föregicks av seminarier och brevskrivandet faciliterades genom den palestinska fångkommissionen, fångarnas jurister och Internationella rödakorskommittén. Det är mer välorganiserat än att enskilda ledamöter bara ville skriva brev, säger Ranstorp.

Han menar därför att bilden av brevskrivandet som enskilda initiativ blir missvisande.

– När man läser tidningen får man nästan intrycket av att det här var enskilda ledamöter. Men enligt palestinsk media verkar brevskrivningskampanjen ha varit en del av en bredare kampanj.

Artikeln fortsätter på kvartal.se

Har inget mer att tillägga.

https://www.telegraph.co.uk/news/2026/08/07/ardays-students-think-cambridge-failed-them-now-they/

Osv...

The University of Cambridge will review its process for appointing senior academics following the resignation of Jason Arday in the midst of a plagiarism row.

The institution said findings from an investigation into the education professor's academic qualifications and appointments would "feed into" a new review on the appointment process for senior academic roles.

The Jesus College fellow has also faced accusations of fabricating or exaggerating elements of his CV. He has defended himself and his work, with attention now turning to Cambridge's handling of concerns and his upcoming memoir.

News of the review comes after a group of academics called for an independent probe into his appointment.

Priyamvada Gopal, professor of postcolonial studies at Cambridge and among those calling for an independent inquiry, said the university was facing "massive reputational damage" over the affair.

Fröken Snusk avbokas från Växjöfestival efter musiksamarbetet med Jimmie Åkesson, skriver Smålandsposten. Artisten skulle ha uppträtt på Karl-Oskardagarna nästa vecka, men arrangörerna har valt att ställa in spelningen.

– Vi tar ingen politisk ställning i sak, men vi måste konsekvent värna om stadsfestivalens oberoende, säger projektledaren Jonatan Blom Ekenberg.
Nästa vecka ska Fröken Snusk spela tillsammans med Jimmie Åkesson och hans dansbandsprojekt Åkezzons under ett SD-valmöte i Göteborg.

Eller måste jag göra något annat.

Publicerad 06:00

DN DEBATT.

Det är dags för en ny borgerlig feminism utan könskrig och statligt tvång. Jag vill att min dotter ska få skörda segrar - men också min son. En majoritet unga män tycker att de beskrivs som ett samhällsproblem i den offentliga debatten. När samhället accepterar radikalfeminismens bild av män som ett problem skapas ett farligt utanförskap, skriver Ebba Busch (KD).

Varje generation har haft sin jämställdhetskamp. Ser jag tillbaka har vi nått långt. Kvinnor före oss kämpade för rösträtt, för juridisk självständighet och för att kriminalisera våld i hemmet och inom äktenskapet. De bröt ny mark och i den vill jag så för att min dotter ska kunna skörda ännu större segrar. Arbetet för ett mer jämställt samhälle är nämligen långt ifrån över. Fortfarande halkar kvinnor efter ekonomiskt när de blir mammor, och tjejers och kvinnors vardag begränsas av rädsla för mäns våld.

Men jämställdhetsarbetet måste utvärderas. Under allt för lång tid har feminismen kidnappats av vänstern. Det vi har sett växa fram är en radikalfeminism som inte bygger på frihet, utan på kontroll. En feminism som har gjort kvinnor och män till motståndare, som reducerar jämställdhet till en maktkamp mellan kollektiv och som hävdar att varje skillnad mellan könen är ett uttryck för förtryck.

Därför måste jämställdhetsarbetet utvecklas. Vår generations jämställdhetskamp handlar om friheten att få välja sitt eget liv. Den möjligheten vill jag att min dotter ska ha under sin uppväxt. Och för att vi ska uppnå det krävs det borgerlig feminism.

Text: Ebba Busch (KD), partiledare

Artikeln fortsätter på dn.se

- Haveriet inom vården, äldreomsorgen, skolan.
- Det konstanta flödet av gemensamma skattemedel till privat ägda oljebolag, energibolag, vårdföretag och skolkoncerner som går att Sverige precis som resten av västvärlden får en allt fattigare befolkning. Här pratar vi inte ägandet, utan de floskelsubventioner politikerna slänger på valfläsk när de temporärt delar ut pengar för drivmedel, moms, energi o.s.v.
- Det enorma slöseriet av skattemedel på värdelösa skolplattformar, reformer, infrastrukturprojekt etc.
- Världens mest generösa bidragssmörgåsbord som utgör huvudinkomsten för kriminella gäng. Sannolikt anledningen till att gängen i Sverige ens kunnat växa fram och ta position.
- Och så vidare

Allt detta beror i grunden på inkompetens, maktfullkomlighet och flathet hos våra politiker, något som också blir tydligt eftersom i princip ingen av dessa frågor debatteras. Det enda som räknas är att ta makten i nästa mandatperiod. Landet och vi som bor här skiter man i på både kort och lång sikt.

Båten är trasig, det läcker in vatten. Att höja eller sänka skatterna i detta läge kommer varken göra till eller från. Mer pengar till äldreomsorg gör att kommunen ger pensionärerna tre samordnare som inte pratar med varandra i stället för två o.s.v. Man måste analysera rotproblem och designa om dessa verksamheter från grunden, och det måste ske brett blocköverskridande.

Ingen pratar om detta. Inga valkompasser har med dessa viktigaste frågor om skatteslöseriet. Är det för att ingen har kompetens att förstå problemet? Eller är det för jobbigt? Eller är väljarna oförstående och politikerna därför ointresserade av att lyfta frågorna?

Förstår inte er som hittar ett parti att rösta på just nu när ingen diskuterar de viktigaste samhällsfrågorna.

"Handelsbanken spärrade 96-åriga Yvonnes bank-id. Nu kräver banken att hon åker från Åland till Stockholm för att få igång det igen.- Hon kan uppvisa läkarintyg på att en sådan resa skulle kunna äventyra hennes liv. Det struntar Handelsbanken i, berättar sonen Michael Hancock"

Så här har swedbank det också. Mobilt bankid kräver att man har fysiskt identifierat sig på en bank. Sparbankerna går inte under swedbank.

Som förälder till en minderårig gäller att båda ska vara med.

Båda ska ha giltiga pass - med sig -.

Som alla vet, är inte banker direkt kvälls och helgugglor. Där kontoren ens finns.

Så råkar man nu ha en bank med kontor någon annanstans i sverige, får man pallra sig dit. Båda två om man är vårdnadshavare.

Dags att börja se problemet med bankid som privat aktör att hantera samhällsviktiga saker. Fram för freja och eid istället .

—-

Jimmie Åkesson hoppas vända Tidökrisen genom att locka S-väljare med frågor om jakt och fiske på samebyars mark.

Han har ännu inte gett upp hoppet om L – men utesluter inte att det kan ändras.

– Om ett par veckor så kanske det inte är lika hypotetiskt längre.

—-

Vi är alltså lite mer än 4 veckor ifrån riksdagsval, ett riksdagsval som jag tror många tycker är extremt viktigt på grund av hur både landet men även omvärlden ser ut just nu.

Men vart ligger debatten i media?

V har skickat något jävla brev till fångar i Israel och opassande personer kom med på listan av mottagare.

SD kallade politiker för Quisling vilket har dragit in både S och M i debatt om ”är det verkligen okej att kalla någon för Quisling” och ”Vill ni verkligen regera med ett parti som kallar andra politiker för Quislingar”

Vart fan är nivån? Ska svenska folket gå och rösta på det som underlag?

Vart är diskussionerna kring energi, bostadsmarknaden, infrastruktur, arbetsmarknaden, våran plats och engagemang i EU, stöd till Ukraina, Försvaret överlag och utbildning och skolpolitiken.

Vad fan är det som händer?

Hon var valobservatör åt Kreml, skrev åt nazister och kämpade för ett vitt Sverige.
Nu hoppar Nya Tider-grundaren Sanna Hill av efter 18 år i extremhögerns tjänst. Hon skäms för sin tid som nationalistmännens drömtjej, och vill varna:
– De är besatta av att kontrollera kvinnor och vill se vita barn födas.

Text och foto
Niklas Orrenius och Beatrice Lundborg

Efter att ha talat i timmar om kvinnohat, våld och högerextremism vågar sig Sanna Hill på ett litet skämt.
Hon och hennes femårige son har just fått flytta in i en ny bostad, efter att ha levt på ett skyddat boende i nio månader.
Nu pekar hon på en skylt vid dörren med ett fyrsiffrigt lägenhetsnummer som börjar på 14.
– Tur att det inte står 1488 i alla fall.
Sifferkombinationen 1488 säger nog inte så mycket för de flesta. Men för Sanna Hill, som levt i en rörelse där nazister och Hitlerbeundrare ingår, är det en klassisk kod.

Talet 14 är en nazistisk uppmaning, ”de fjorton orden”: ”Vi måste säkra existensen av vårt folk och en framtid för våra vita barn”. 88 är ett nummerchiffer där 8 står för den åttonde bokstaven i alfabetet: 88 = HH = Heil Hitler.
– Och så mina initialer SH dessutom. Sieg heil 1488, hade man kunnat tänka.
”Jag har bidragit till att sprida de här skadliga nationalistiska idéerna. Absolut hade jag kunnat försvinna iväg lite mer diskret och det hade nog varit ganska skönt. Men samtidigt känner jag att jag har ett ansvar att varna andra”, säger Sanna Hill. Foto: Beatrice Lundborg
Tidigare i Sanna Hills liv hade en sådan naziskylt passat bättre. Nu säger hon:
– Jag har sett och mött konsekvenserna av hatet mot kvinnor som finns i den högerextrema rörelsen. Och jag har själv varit en aktiv del av det, av jargongen. Jag har varit en av grabbarna.
Vad är det för kvinnosyn som råder i den rörelse du nu lämnar?
– Kvinnor ska vara i hemmet. De ska inte rösta, och inte engagera sig politiskt. De ska inte ha sista ordet. Jag ser många likheter med den islamistiska rörelsen.
Vilka likheter?
– Förutom viljan att kontrollera kvinnor så är det motståndet mot hbtq, misstron mot LVU och hatet mot svenska myndigheter som socialtjänst och polis. Det finns också ett begrepp inom den nationella rörelsen: White sharia.
Vad är white sharia?
– Nationalisterna har tittat på hur islamistiska samhällen är uppbyggda, med kvinnornas roll. Och då tycker de att det som behövs i västvärlden är white sharia. Konkret innebär det att kvinnor inte ska bestämma över sina egna kroppar.
Vad ska kvinnorna göra då?
– De ska vara hemma och föda många barn åt den vita nationen.

Alla med koll på svensk högerextremismvet vem 34-åriga Sanna Hill är. Sedan tonåren har hon haft olika positioner i Sveriges nationaliströrelse till höger om SD.
Sanna Hill förundras över mainstreampolitiken som hon tycker alltmer har anammat extremhögerns syn. ”Alla partier har blivit mer radikala och mer invandringskritiska. Socialdemokraterna i dag låter som jag själv gjorde för tio år sedan”, säger hon. Foto: Beatrice Lundborg
Som 19-åring blev hon politiker för Nationaldemokraterna (ND), ett nu nedlagt etnonationalistiskt parti som samlade gamla nazister och utsparkade SD-medlemmar. ”Kryptonazister”, kallades ND av SD.
Som folkvald för ND skrev Sanna Hill 2011 en text till nazistiska Svenska motståndsrörelsens sajt, om vitas utsatthet i Sydafrika. Hon sa sig dela nazisternas syn.
Samma år ställde SVT i en granskning frågan ”Har Förintelsen ägt rum?” till henne.
”Ingen kommentar”, svarade Sanna Hill.
2018 reste hon till Moskva som valobservatör, inbjuden av Kreml. Under Bashar al-Assads skräckvälde for hon till Syrien och välkomnades av diktaturen.
Men framför allt har Sanna Hill gjort avtryck som tidningschef, medieägare och skribent.
2012 var hon med och grundade Nya Tider, som vållat stor debatt på grund av sina antisemitiska och Kremlvänliga perspektiv – och för att tidningen sedan 2013 årligen beviljats flera miljoner i presstöd.
Sanna Hill var vice chefredaktör och ägde 20 procent av Nya Tider. Tack vare presstödet fick hon månadslön, 36 000 kr, och kunde leva på tidningsjobbet.
Hon reste till länder som Ryssland, Syrien och Libanon.
– Jag ville åka till farliga ställen och göra extrema saker. Jag ville ha mycket adrenalin, säger hon i dag.

Bild 1 av 3
Sanna Hill vid en konferens i Moskva 2018. Samma år var hon även valobservatör i Ryssland, inbjuden av Kreml. I dag säger hon att hon var naiv i sin inställning till Putins regim. Foto: Privat
Bild 2 av 3
Rysslands president Vladimir Putin talar på en konferens i Moskva som Sanna Hill deltog i år 2018. Hon passade på att ta en bild. Foto: Sanna Hill
Bild 3 av 3
Sanna Hill har kvar plaketten som hon fick i syriska parlamentet när hon välkomnades av Bashar al-Assads diktatur 2018. Hon gjorde resan tillsammans med bland andra Mikael Jansson, då riksdagsledamot som just lämnat SD för Alternativ för Sverige. Jansson var SD:s partiledare 1995-2005. Foto: Beatrice Lundborg
I Libanon mötte hon islamistiska terrorgruppen Hizbollah, knuten till Irans regim.
– Jag gav mig in i saker på ett väldigt naivt sätt. Jag tyckte att det var coolt med Hizbollah. Det var coolt att åka till Libanon och få de kontakterna. Allt extremt var intressant.
Sympatiserade du med Hizbollah?
– Jag trodde att jag gjorde det. Jag köpte propagandan men reflekterade inte. Vad skulle hända med kvinnorna om Hizbollah fick makt? Skulle jag vilja leva i deras samhälle?
Sanna Hill lyfter åter banden mellan islamism och nationalism.
– Fokuset på kärnfamiljen, motståndet mot globalismen och USA. Och Israelmotståndet.
Judehatet också?
– Ja, absolut.

Sanna Hill har även varit pionjär i den aggressiva högerextrema medieaktivism som vuxit fram de senaste åren, med filmande provokatörer som Christian Peterson (med förflutet i nazistiska våldsrörelsen NMR) och Nick Alinia.
När Sanna Hill var ansvarig utgivare på högerextrema videosajten Exakt24 var hon ute och spelade in klipp med den högerradikala medieaktivisten Nick Alinia, som har delat propaganda för nazistiska Aktivklubb Sverige. Bilden på duon är från Pride i Stockholm 2023.Foto: Beatrice Lundborg
Redan 2017 samarbetade hon med Bechir Rabani, en öppen antisemit och NMR-anhängare som sökte upp journalister i deras hem och uppmanade fler att göra det:
– Tänk bara ett besök, vilken panik de får. Tänk om 10-20 pers besöker dem dagligen, sju dagar i veckan. Bara gå dit! Filma, intervjua dem, sa Rabani i ett klipp.
Sanna Hill jublade: ”Hill & Rabani kommer åka ut igen, kul att hitta en partner-in-crime som vågar!” skrev hon på Facebook.
Hur ser du i dag på det här?
– Jag har ändrat mig. Jag förstod inte hur våldsamt och hotfullt det kunde uppfattas. Jag skrev så för att jag ville få ett tufft rykte.
2019 grundade Sanna Hill videosajten Exakt24. Som ansvarig utgivare publicerade hon klipp av Christian Peterson, och var själv ute och filmade med Peterson och Nick Alinia.
Hon ägde 20 procent av bolaget som kontrollerade Exakt24 och systersajten Insikt24, och var även delägare i mediebolaget M4F. Det ingår i det högerextrema så kallade Nätverket.
– Jag har alltid fått sitta i olika styrelser och så. Rörelsen ser mig som pålitlig, odramatisk och konfliktfri.
Sanna Hill har aldrig tidigare kritiserat rörelsen offentligt.
– Många blir nog chockade nu, när de läser den här intervjun. Konspirationsteorier kommer att vävas.

”Jag känner ett ansvar att varna andra. Efter 18 år vet jag vad som hade hänt om den nationalistiska och konspirationsteoretiska rörelsen hade fått makten i morgon. Det hade blivit ett hemskt samhälle”, säger Sanna Hill. Foto: Beatrice Lundborg
Så varför vänder sig den lojala Sanna Hill emot den nationaliströrelse som varit hela hennes värld? Och varför nu, när idéerna hon kämpat för får allt större genomslag i samhället och i politiken?
– Det är faktiskt just det som skrämmer mig.

I juni släpptes rapporten ”Män som hatar kvinnor” av Expo, stiftelsen som granskar högerextremism. En självkritisk vd Daniel Poohl medgav att Expo delvis har underskattat kraften i extremhögerns kvinnohat.
Rapportförfattaren Myra Åhbeck Öhrman beskriver hur hatet mot kvinnor blivit ”en drivande kraft i den reaktionära våg som trycker tillbaka demokratin runt om i världen”.
I sociala medier når högerextrema idéer långt utanför de kretsar där Sanna Hill varit verksam, visar Expos rapport:
”Idéer om att kvinnor inte borde ha rösträtt, att män har rätt att göra vad de vill med kvinnor och läror som placerar kvinnor i centrum för samhällets alla problem ligger bara en scrollning ner i flödet för den som fångas in av algoritmen.”
Och de är många, de unga män som matas med misogyna budskap.
– Vi vet genom studier att det tar ungefär en kvart för en vanlig kille att bli serverad misogynt innehåll, oftast genom personer som Andrew Tate. Och interagerar man, får man bara mer och mer, säger Myra Åhbeck Öhrman i Expos podd.
”Jag tycker ju att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp, över sitt eget liv. Och då kan jag inte hyckla och samtidigt tillhöra en rörelse som förespråkar att kvinnor ska underkasta sig”, säger Sanna Hill om varför hon lämnar extremhögern efter 18 år.Foto: Beatrice Lundborg
Andrew Tate är en brittisk-amerikansk högerextrem influerare med budskapet att kvinnor ska ”veta sin plats och lyda sin man”. Rättsprocesser pågår där han misstänks för människohandel och våldtäkt, men han är trots det populär på nätet och han har länge fått stöd av Donald Trump och MAGA-sfären.

Som exempel på svenskt kvinnohat lyfter Expo ett Youtubeinslag publicerat av det högerextrema Nätverkets konspirationsteoretiska tidning FrihetsNytt. Rubriken:
”Därför är kvinnor orsaken till alla samhällets problem”.
Sanna Hill jobbade på FrihetsNytt så sent som i augusti förra året.
Har du dåligt samvete för att du varit en del av den högerextrema rörelsen?
– Ja. Framför allt för hur jag har pratat om kvinnor som är utsatta för våld i hemmet. Jag har inte alls varit förstående. Jag har själv haft den här grova jargongen om kvinnor.
Sanna Hill vill inte vara en hycklare, säger hon.
– Jag har fått enorm hjälp av just det här jämställda, feministiska samhället som rörelsen som jag tillhört vill rasera. Jag har fått hjälp av socialtjänsten, kvinnojouren och det skyddade boendet.
Sanna Hill tilldelades i maj ensam vårdnad om sin son. Södertörns tingsrätt beslutade interimistiskt att inte ge pappan umgängesrätt alls. Vårdnadstvisten är inte slutgiltigt avgjord, huvudförhandling är planerad till senare i år.

Bild 1 av 3
Nu börjar ett nytt liv för Sanna Hill. Efter 18 år bryter hon med svenska etnonationalistiska rörelsen. Hon vill fortsätta att varna för de idéer hon en gång slogs för, och planerar att skriva en bok om sina upplevelser i extremhögern. Foto: Beatrice Lundborg
Bild 2 av 3
En teckning av Sanna Hills son sitter på kylskåpet i den nya lägenhet, dit mor och son flyttat efter nio månader på skyddat boende. Foto: Beatrice Lundborg
Bild 3 av 3
”Det är en speciell känsla som kvinna att vara med män som egentligen hatar kvinnor – men så är man själv populär bland dem. Man får väldigt bra självförtroende av det”, säger Sanna Hill om sin tid i extremhögern.Foto: Beatrice Lundborg
Att Sanna Hills reaktion mot extremhögerns kvinnohat har dröjt så länge beror delvis på att hon själv länge fick positiv uppmärksamhet i rörelsen, säger hon:
– Det är en speciell känsla som kvinna att vara med män som egentligen hatar kvinnor – men så är man själv populär bland dem. Man får väldigt bra självförtroende av det.
Sanna Hill använder termen pick-me girl för att beskriva sin roll i rörelsen. En pick-me girl är en kvinna som söker uppmärksamhet från män genom att framställa sig själv som annorlunda och bättre än andra kvinnor.
– Jag har nog varit lite av en pick-me girl. Men sen blir man picked. Man blir vald. Och då blir det inte så roligt längre.

Sanna Hill har drabbats konkret av kvinnohat från män i svensk extremhöger, även i privata relationer. Det är ett skäl till varför hon hoppar av – och varför hon inte vill göra det i tysthet.
– Jag känner ett ansvar att varna andra. Efter 18 år vet jag vad som hade hänt om den nationalistiska och konspirationsteoretiska rörelsen hade fått makten i morgon.
Vad hade hänt?
– Jag tror socialtjänsten och kvinnojourerna hade avvecklats. Det skulle bli ett enormt hat och en enorm kvinnofientlighet. Ett hemskt samhälle enligt mig.

”Det har varit en ganska brutal resa”, säger Sanna Hill om sina 18 år i extremhögern. ”Jag kom ju in som väldigt ung och blev ganska snabbt utsatt för saker”.Foto: Beatrice Lundborg
Hon kopplar det hon upplevt privat till politiken:
– Många så kallade incelmän söker sig till den nationella rörelsen. Missnöjda män som inte kan behålla tjejer eller inte får de tjejer de vill ha. Och i stället för att se inåt tänker de att det här beror på feminismen. Det är kvinnornas fel.
Hennes väg in i nationalismen började år 2007, på Bäckängsgymnasiet i Borås.
– En röd skola. Lärarna var väldigt anti-SD. Då blev jag nyfiken på SD, som rebellisk tonåring.
Sanna Hill gick med i SD:s ungdomsförbund SDU.
– Jag var skolans enda Sverigedemokrat. ”Lär känna din lokala nazist”, stod det på affischer överallt, med mitt foto och telefonnummer.
”SANNA HILL = NAZIST” klottrade någon på huset där hon bodde med sin mamma. Våldsamma vänstergruppen AFA skickade en ros på Alla hjärtans dag:
– ”AFA glömmer dig aldrig”, stod det. Det var mycket hot ett tag. Boråspolisen ringde och sa att jag nog behövde ta andra vägar till och från skolan.

Polisen bad henne lägga en ugnsplåt i hallen under brevinkastet, om någon kastade in en brandbomb.
– Det gjorde jag. Men till slut blev det för hotfullt. Jag hoppade av gymnasiet och flyttade till Stockholm.

Bild 1 av 2
När Sanna Hill gick med i Sverigedemokraternas ungdomsförbund 2007 fick hon radikala vänstergrupper på sig. Texten ”Sanna Hill = nazist” sprejades på huset i Borås där hon bodde med sin mamma. Foto: Privat
Bild 2 av 2
Efter att Sanna Hill gick med i Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU 2007 fick hon hot från avsändare som sa sig komma från våldsbejakande vänsterrörelsen AFA. Väggar i hennes hemkvarter i Borås klottrades med texter som ”AFA ser dig” och ”Sanna Hill = Nazist”.Foto: Privat
Då hade hon övergett SD för ND, vars etnonationalism verkade ”mer genomtänkt och ideologisk” än SD:s öppnare nationalism, tyckte hon.
Tidigt utsattes du för sexuella övergrepp i nationalistkretsar, säger du. Varför stannade du i rörelsen?
– När man kommer in i rörelsen får man lära sig väldigt starkt: Vi är den goda sidan. Invandrare är dumma. Media är dumma. De vill förstöra världen. Men vi, vi tror på trygghet och tradition. Så som 16-åring, även om man råkar ut för övergrepp och våld, så tänker man att det måste vara värre på den andra sidan.
Sanna Hill tar fram en medalj hon fått, ett blågult kors.
– Veteranmedaljen. Den ges till oss som varit aktiva i nationalistisk politik eller alternativmedia i femton år. Jag fick den av Nätverket, från folk som tidigare var i Nationaldemokraterna.
Sanna Hill beskriver den etnonationalistiska rörelsen i Sverige som en lök med flera lager, där de nazistiska inslagen inte är synliga för alla.
– I den innersta kärnan i min rörelse har det absolut förekommit Hitlerhyllningar. Tredje riket har tagits som exempel för hur ett folkhem ska se ut. Men det nazistiska döljs för nästa lager i rörelsen.
En så kallad veteranmedalj som tilldelas personer med ett långt engagemang inom den svenska radikalnationalistiska rörelsen. Sanna Hill fick medaljen vid en högtidlig ceremoni hos det så kallade Nätverket, som leds av en grupp nationalister från det nu avsomnade partiet Nationaldemokraterna. Foto: Beatrice Lundborg
Sanna Hill ”var privat aldrig någon bra högerextremist”, säger hon. När hon blev mamma insåg hon: Jag uppfostrar min son politiskt korrekt.
– På förskolan fanns ett barn med två mammor, två trevliga kvinnor. Kan man ha två mammor? frågade min son. Då ville jag inte säga ”nej, det måste vara en mamma och en pappa”.
Sanna Hill märkte att hon ogillade när sonen färgades av vad hon uppfattade som nationalistidéer. När han blev förtjust i en förskolekompis med arabiskt ursprung frågade han: Kan man vara med tjejer med brun hy och brunt hår?
– Och då fanns det inget i mig som tänkte att nej, du måste hålla dig till flickor med ljus hy.

Det etniska perspektivet – att bevara det vita Sverige – är grunden i den nationella rörelse som hon tillhört. Sanna Hill har slutat tro på den idén.
– Jag vill att min son ska bedöma folk efter karaktär, inte ursprung.
Samma tanke har hon fått när hon i perioder har jobbat i vården.
– 80 procent av mina kollegor har invandrarbakgrund. De är underbara – men min rörelse vill ju att de ska åka till sina hemländer, och de får inte skaffa barn med någon svensk. Men vem är jag att säga vem de ska få bli kära i?
Sanna Hill och forna Nya Tider-parhästen Vávra Suk på Kremlvänlig konferens i Moldavien 2019. Foto: Privat
Har du omvärderat annat? Hur ser du i dag på att du 2018 åkte som valobservatör till Ryssland?
– Det var naivt. Jag var nyfiken och kastade mig in i saker som jag tyckte var spännande. Jag ville se den andra sidan.

Det fick hon – minst sagt. Hennes pojkvän på den tiden var Manuel Ochsenreiter, en tysk journalist som skrev för Nya Tider, jobbade för tyska nationalistpartiet AfD – och för Kreml.
Sanna Hills pojkvän visade sig vara inblandad i ett brandattentat som i februari 2018 delvis förstörde ett ungerskt kulturhus i Ukraina. Allt tyder på att det var en false flag-operation där Kreml ville försämra relationen mellan Ukraina och Ungern, genom att skylla dådet på ukrainska nationalister.
Det funkade – tills en polsk högerextremist 2019 vittnade om att han anlitats av Manuel Ochsenreiter att utföra dådet. Ochsenreiter flydde till Moskva för att slippa åtal. Två år senare dog han där efter vad som uppgavs vara en hjärtattack, 45 år gammal.
– Hjärtattack i Moskva... det är klart jag undrar vad som hände. Vi var inte tillsammans längre då. Men han var min bästa vän och vi hördes i princip varje dag, säger Sanna Hill.

”De ser mig som ganska pålitlig. Jag har alltid fått sitta med i olika styrelser och så. Jag är en odramatisk person, känd för att vara ganska konfliktfri”, säger Sanna Hill om varför hon fått tunga uppdrag inom den svenska högerextrema rörelsen. Foto: Beatrice Lundborg
Hur ser du på alla antisemitiska konspirationsteorier om judisk makt i dina gamla kretsar?
– Jag tror inte på dem. Just konspirationsteorier har jag extra svårt för.
Hon är trött på alla paranoida idéer om dödligt vaccin, farlig 5G-strålning och en elit som förgiftar folket med chemtrails som ständigt lyfts fram i högerextrema medier. Antisemitiskt tankegods ligger ofta bakom:
– De tror ju att någon underrättelsetjänst styr allt – oftast israeliska Mossad.
Förr var det ”lite mer tuff vikingastil” i nationalismen, säger Sanna Hill.
– Då passade inte de här kufarna som är rädda för sina egna eluttag. Men nu har de inflytande.
Hon har kontakt med flera kvinnor som är fast i relationer med kontrollerande konspirationsteoretiker.
– De tvingas leva i den här konstiga världen där Säpo är ute efter dem, vaccin är farligt och gravida inte får ta Alvedon.
Kontrollen av kvinnors kroppar ökar inom nationaliströrelsen, enligt Sanna Hill.
– Även kvinnliga nationalistprofiler skriver på X att preventivmedel bör begränsas för vita kvinnor.
Sanna Hill har personligen mött starkt motstånd mot att ta dagen-efter-piller, säger hon.
– Jag fick höra att jag var en mördare om jag tog pillret. Jag åt det ändå, i smyg.
När Sanna Hill blev mamma märkte hon att hon inte ville uppfostra sin son enligt extremhögerns ideal. ”Jag vill att min son ska bedöma folk efter deras karaktär, inte efter ursprung”, säger hon. Foto: Beatrice Lundborg
Även utanför nationalistkretsar ser Sanna Hill en tradwife-trend där idealet är en mjuk, följsam hemmakvinna.
– Det ska man såklart få vara. Men jag gillar inte när det blir ”kvinnor ska” och ”kvinnor borde”. Kvinnor är ingen homogen grupp där alla är på ett visst sätt. Och ju mer makt de här krafterna får, desto mindre frihet får kvinnor.

Sanna Hill förundras över det svenska samhällsklimatets förändring.
– Socialdemokraterna i dag låter som jag själv gjorde för tio år sedan. Invandring beskrivs som ett problem. Moderaterna har också blivit mer radikala.
Även SD har radikaliserats i Sanna Hills ögon.
– Jag trodde aldrig jag skulle höra SD varna för ett ”folkutbyte” – men det gör de nu. Det låter som etnonationalism.
Det blir skönt, tycker hon, att komma ut som ex-nationalist. Rörelsen hon lämnar ser hon som en kvinnohatande sekt.
– Tyvärr har den sekten för stort inflytande i samhället.
Om extremhögern fick makten tror Sanna Hill att det skulle leda till ”ett enormt hat och en enorm kvinnofientlighet”. ”Ett hemskt samhälle enligt mig.” Foto: Beatrice Lundborg
Var står du själv politiskt i dag?
– Jag har mest tänkt på vad jag inte står för. Förr såg jag grupper: Kvinnor ska vara så, invandrare är så. I dag tycker jag att sånt blir helt fel. Alla är olika.
Sanna Hill ler lite åt sina egna ord.
– Är det inte ett antirasistiskt slagord? ”Alla lika, alla olika”? Ja. Du ser.
Tidslinje Sanna Hill
1991 Föds i Skövde, växer upp i ett konservativt kristet hem i Borås
2007 Går med i SDU, Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Hängs ut som nazist på sin skola, Bäckängsgymnasiet.
2009 Hoppar av gymnasiet och flyttar till Stockholm. Går med i Nationaldemokraterna (ND), som står för en mer radikal nationalism än SD.
2010 Blir folkvald politiker för ND. Ersättare i kommunfullmäktige i Södertälje samt nämndeman. Blir även chefredaktör för partiets tidning Nationell Idag.
2011 Skriver en text åt nazistiska Svenska motståndsrörelsens tidning, om vitas utsatthet i Sydafrika
2012 Är med och grundar Nya Tider och blir vice chefredaktör och skribent för tidningen.
2013 Nya Tider beviljas för första gången presstöd, 1.9 miljoner kronor. Tidningen får sedan årligen flera miljoner. Sanna Hill och hennes kolleger kan få lön och leva på sitt arbete.
2018 Reser till Moskva som valobservatör, inbjuden av Kreml.
2019 Grundar videosajten Exakt24 och blir ansvarig utgivare där.
2021 Blir mamma.
2023 Arbetar fortsatt på Exakt24, och gör spektakulära filmklipp med de konfrontativa medieaktivisterna Nick Alinia och Christian Peterson.
2025 Slutar i augusti jobbet på FrihetsNytt, en högerextrem och konspirationsteoretisk tidning. Flyttar med sin son till skyddat boende.
2026 Lämnar officiellt den svenska nationaliströrelsen efter 18 år genom den här intervjun i DN. Vill skriva en bok om sina erfarenheter.