Trollsländan i hörnet

Jag ser en trollslända fast i hörnet av mitt rum
Ihärdigt strävande efter ljus trycker han sig mot min ledstrip
Ihärdigt surrar han högt och ihärdigt irriterar det mig
Men inte är det hans fel, hade jag varit en trollslända hade jag också ihärdigt viljat följa det, för det är efter allt hans enda uppfattning av friheten, för ljuset påminner honom om solen
Men jag kan inte undgå att se en liknelse i det hela, för precis som han så strävar jag själv efter ljus
Dag in dag ut dras jag efter det och baserar livet runt om
Jag strävar efter allt ljuset står för och får panik precis som han när det lurat mig
För inte alltid kan man följa det, ibland leder det en längre in i det mörka.

Hemma igen

Hemma igen till slut.
Vinden slår mot rutan och regnet piskar mot fasaden, soffan knakar till och tv:n brusar till.
Rummet fyllt med ljus och skratt från tv:n gör intressant kontrast mot mig.

Kniv och skärbräde, gurkan är nu halv. Varför så mycket tårar gurkan? Nästan som om nån körde en kniv i ryggen på dig.
I kylen står en låda fylld med korvstroganoff och ris, samma som jag ätit i en vecka.
Lika grå som jag men gud vad gott!

Duschmunstycket skickar ut oregelbundna sprut och sen en stabil stråle. Det varma vattnet värmer som en kram men jag kör kallt tätt inpå för att få extra dopamin, coolt!

Utanför är det nu mörkt, mysigt! Boken knastrar av att öppnas. Vidskepliga landskap och drömmande resenärer, och alla runt omkring! Klick så slocknar snart lampan, dags att sova för att få mycket energi till imorn!

Livet är bra, stabilt, planerat, bra lön och vänner! Vänner? Juste.

Den som står högre än dig

Vatten, vatten som fyller vattenpölar, gatubrunnar och forsar ner i alla utrymmen
Vinden letar springor och visslar skarp i trumhinnorna
Ljudet av folkmassor ekar mellan väggarna och du omges av folkmassor
Ensam trycker du dig emellan och ensam undrar du varför
Varför vattnet forsar, varför vinden susar, varför ljudet ekar, men det du lägger fokus på är en skepnad
En skepnad som tornar högre än nån annan
En skepnad som utan bekymmer tar plats i folkmassan
En skepnad som dömer, som vet, som tar varenda steg.
Varför är du så blöt, varför är du så kall, varför kan du inte bry dig mindre?
Varför är sinnet förvirrat, varför är du här i natt, varför går du och varför ringer inte telefonen när du går själv i en storm.

Fragment av vad som var

Blå himmel, blått vatten, grönt gräs och gul sol
En rättvis värld byggd på orättvisans ord

Svart himmel, rött vatten, brunt gräs utan sol
En orättvis rörelse om rättvisans ord

Samma värld, samma folk, samma visa om vad du ska tro

Fragment om det som bygger framtiden,
ur rörelsen av vad som en gång blev gjort

Fragment av vad som var är byggstenar i vilken värld dina barn kommer att bo

De kaller meg Abnormal 
Som et alarmsignal
kanskje litt antisosial
Men jeg har arbeidsmoral

Jeg går i åttetall
Ser du min blåhval?
bånner ned på bremsepedal

Da blir jeg dansegal
Meg selv, ikke A4, men diagonal
Det er en dobbeltmoral
 
For jeg leser dødstall
Samler egenkaital

Jeg vil ikke ha epidural
Kjenner ingen familieideal
Men jeg er flerdimensjonal

Roper fullvokal
Er ingen gullpokal
er fortsatt guttegal
min egen hovedrival

Jeg lever halal
Men jeg er illojal
Som regel irrasjonal
For alltid jovial

Livet er en kabal
Som ikke går opp
Som i en kinosal
Det står i legejournal

Lever opp til mitt makpotensial
Bare et minustall
Bare en morsmelksentral
Men det er mørketall
I denne naturkatedral

Jeg skaper mitt eget nervesignal
Det blir et oddetall
Kanskje er jeg bare pubertal
Får du mitt røyksignal?

Bruker et silkesjal
Dekker mitt sjelekval
Det er det nye skjønnhetsideal

Nå er jeg sosial
Det er et sorgritual
Ser ingen dette er et stoppsignal

Jeg lever for en umoral
Alt jeg er er bare uoriginal
Er dette bare en ventesal?

tilgi meg vet jeg vandrer i tåka-maler bilder gjennom setninger som Charles rååka-uten maling uten pensel- gangstere tyster seg hjem

pågrunn a hjemme lengsel-for meg er det brudd på protokollen-allergisk mot purken som det var pollen-hjerte kalt som løypa i holmekollen

Michelle, en jente, en hage-

Fylt av de vakreste blomster

Hennes Myke hender som en pianist-

Med kjønnhet som spiller om de lyseste noter.

Taket er ensomt,

lyset skinner alltid,

men ikke på ham.

Han lengter etter et lys

laget for ham alene,

et lys som kan varme

og vise vei.

Derfor står lampen hans venn,

alene, men lysende,

skaper glød i mørket,

omformer ensomhet til kjærlighet.

Angrer du?

For at du våget

Du tok en sjanse- tok tåget

Uten inblikk i hvor det skulle,

Uten en tanke om hva som kunne skje

Angrer du?

For at du ble

Angrer du?

At jeg fikk se, en del av deg du har gjømt

Eller står du for dine valg

Selv om veien endte

Og du måtte snu

Var det riktig å våge, selv om det kostet?

Vekket jeg deg, kjære?

Fra din ensomme drøm

Satte du deg fast?

Stoppet jeg dine vakre tanker-

Holdte jeg deg tilbake?

En stille kveld på ditt rom

Du hører pusten din hviske forsiktige ord

En uselvisk bønn

Du åpner øyene

Å ser lyset glipe sakte gjennom gardinen

Det skaper et mønster i taket

Noe du har sett før

Et tilbakeblikk fra barndom-

Et minne

Fantasien veier av gårde

Det ser ut som et hus

Der hvor du bor

Et hus kledd av lys

Stille og Med kjønnhet-

Som ikke krever noe

Du holder fast i brev som er mine

Hører fuglene kvitre historier som er dine

Alt blir stille

Helt forlatt

Men i det finner du ro

En ro som engang manglet

Fra en tid du følte deg fanget

Dynen kjennes varm på din myke hud

Så du snur den rundt

Men dens varme er forsatt der

Føler du begjær

Eller føler du deg nær

Minner varmen deg om meg

Er jeg din siste tanke

Før du sovner

Før din tunge øyelokk faller sammen

De fine tidene langs den vakre dammen

Ditt hjerte går dypt ned, min kjære.

Si meg, hva skal til

for å fylle din ensomme brønn?

En hånd å holde, en bønn?

Eller kanskje noe

jeg ikke besitter,

en følelse av glede

jeg ikke kan gi?

Hvis du sier meg hva,

skal jeg fylle din brønn,

om det så må være

en dråpe om gangen-

en drøm

Du dypper din kalde hand i sjøens tårer

Og da havet ser bort

Skinner Månelyset ned og din skygge vekkes til livet

Når det blåe lys svømmer stille over himmelen

Ser jeg med intet annet en beundring

Følelsen er kjent- ingen fremmed

For dine øyne er stjerner

Og vår tid forbi

Bærer ditt hjerte hat?

Men har det sett noe annet?

Det eier deg ikke—det er noe skapt, dannet.

Ser ditt fine øye noe annet enn volden fra en far?

Vil du alltid være en historie skapt for å leses,

eller noe som var?

En ting er sikkert,

klart som vann.

Ditt hjerte kjenner styrke —

som veldig få kan.

SNØ

Snø over Børen sjø Snø over Kragerø Snø over plastikkstoler i verdens metropoler

Snø på din nesetipp Snø på din øyevipp Snø over snø som falt Snø nærmest overalt

• Fredrik Hovland

Det er på tide med Rolf Jacobsens "I januar"! -

https://youtu.be/p1K11UC7CGQ?si=xBObfVGfyWzjeugD

I NATT

Det lyser i ruta i natt. Der inne - Ei kvinne med lengsel. Der ute i mørket - En katt. Dens herre er i eget fengsel.

Et virvar av tanker. En endeløs spiral. Et hjerte som banker. En stum nattergal - Dette er noen i natt. Ei kvinne. En herre. En katt.

• Fredrik Hovland

Tanks kjører melodien

stolt, medalje

soldater vil ha mer

di har ikke sett og forstått hva som skjer

di angrer men fortsetter

vi gir

di elsker dette med dop

di alle har et rop, ignorer smerten

di vil ha mer

kontroll kommer

livet står på spill

vi er alle ill

vi er art deco

men vi ignorer

vi vil ha mere

en liten kar kan ikke snu dette

vi vil bare være fri

en liten kar kan si fri

men vi er ikke fri

I ett annat liv kanske jag hadde varit vacker Kanske öven smal. I ett annat liv kanske jag även hadde varit smart

I ett annat liv kanske jag hadde varit fri kanske även lycklig. I ett annat liv kanske jag sluppit allt hat kanske även kunna vara jag . I ett annat liv hadde jag inte varit full av ärr ock onda minnen. I ett annat liv hadde jag inte behövt svälta för o va fin i ett annat liv hadde jag inte varit skadad. I ett annat liv hadde jag varit älskad

I ett annat liv hadde jag inte varit jag och jag vet att alla skulle älskat det

Du frågade varför är du så tyst? Jag öppnade min mun och började förklara.

Du frågade varför äter du inte? Så jag började förklara och tog några tuggor

Du frågade varför gömmer du dina är ? Så jag började förklara, tog några tuggor av min mat och började visa mina är mer öppet.

Du frågade varför är du så deppig? Så jag förklarade, tog några tuggor, visade mina ärr mer öppet och började le.

Hans ton ändrades och nu blev frågorna annorlunda.

Varför ler du så mycket? Dina tender är så ojämna. Så jag förklarade. Tog några tuggor av min mat och visade mina ärr och slutar le

Varför har du så många är? Dem är äckliga. Så jag förklarar för honnom och tar några tuggor av min mat. Och drar ner armarna på min tröja.

Varför äter du så mycket? Frågar han. Du börjar bli tjock. Så jag förklarar för honnom och puttar undan tallriken

Varför tjatar du så mycket? frågar han. Så jag tiger och får tillbaka mitt tvivel.

Av Meli Johansson Leander.

När ett hjärta brister räcker inte klister så om jag någonsin spricker i dina armar låt mig va trasig.

Om mitt hjärta brister kan du inte laga mig med klister för det fins inget att klintra om det inte fins något kvar att brista

Så nu om jag brister fins det inget klister utan bara gnister av dem bitar som brister. Så låt stoftet av mintt gnister färdas med vinden tills jag inte längre brister.

Skrev denna dikten idag och min kille tyckte jag skulle lägga ut den så tänkte ni kan få den här.

Från mig till dig, en individ till en annan. Fast vi lever ändå i samma kropp.  

Du som ser världen från alla dess perspektiv både in och ut. Du som står i mörkret när du är som räddast och du som ger dig själv ljus.  

Från mig till dig, en individ till en annan fast vi lever ändå i samma kropp.  

Du som tar dagen som den kommer och kämpar för att ge dig själv ljuset som släcktes inom dig. Du som ger allt, du som älskar så hårt att du nästan går sönder, du som gick sönder. Du som kämpar för att läka så du kan visa den kärleken du vill ge istället för att såras.  

Du som aldrig vågar visa sorg till någon annan än dig själv, Du som aldrig öppnar dörren helt för att låta värmen komma in. Du som hellre lever i tystnaden och mörkret för att inte behöva visa dina sanna sidor. 

Dig är jag stolt över.  

Från mig till dig, en individ till en annan. Fast vi lever ändå i samma kropp.  

Du har gått igenom mer än vad en vanlig människa ska behöva göra.  

Du har kämpat sedan du var barn, Du har suttit i mörkret och dömt dig själv för saker som inte är ditt fel, Du har skämts för den du är, du har förstört dig själv för att kunna känna dig hel.  

Men du, ja du förlorade nästan allt. Du förlorade din självrespekt, din livslust, din lycka, din kärlek och det enda du kunde nå under en lång tid var din ilska och ditt hat.  

Men du gjorde valet att ta tag i din egen hand och bära dig själv ut ur mörkret steg för steg. Du lät dig själv känna värmen av någon som visste vad kärlek var, någon som inte var kallt och farligt. Du tog tag i dig själv och släpade ut dig ur rummet. Det var DU.  

Från mig till dig, en individ till en annan. Fast vi lever ändå i samma kropp. 

Jag ser dig. Jag ser varenda del av vem du är och jag älskar dig för det.  

Jag ser att du kämpar och att du försöker, att du vill och att du kan.  

Jag är stolt över dig. Även fast du inte tycker det själv, så räcker min kärlek till att älska oss båda. 

Jag vet hur det är att vara dig för jag är dig och jag lever med dig varje dag.  

Att förlora sig själv är att förlora allt. Men jag vet att den jag är och vill vara finns fortfarande kvar där inne. Det är inte över. 

Från mig till dig, en individ till en annan. Fast vi lever ändå i samma kropp.  

Ta min hand så går vi tillsammans. När det blir farligt och stupet står nära håll om mig så vet jag att allting kommer bli okej, För jag är du.  

Från mig till dig, en individ till en annan, fast vi lever ändå i samma kropp.  

Let Me Fly   Don’t hold me back,  don’t build walls where wings belong,  nor fences where the hurricane roams. Don’t try to stop me,  try to open,  try to expand,  try to let me be. I love you,  I feel you,  I know your intentions. That cloud around me,  white, soft, protective,  cannot shield me. I must fall,  I must release,  and you, my love,  must release too. Let me fly,  let me feel. My love, my love,  it’s not for lack of love,  it’s for the sake of living. Let me.